tag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post6017785116055400316..comments2023-04-04T06:27:09.224-07:00Comments on Brev från landet Annorlunda: Se migAnne Salovaara-Kerohttp://www.blogger.com/profile/00975175071426317261noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-62935496385862962942012-12-29T12:50:40.136-08:002012-12-29T12:50:40.136-08:00Hej!
Sorry för ett svar som dragit ut alltför läng...Hej!<br />Sorry för ett svar som dragit ut alltför länge. Har inte varit just alls in här på bloggen nu i december... <br /><br />Tack för att även du delar med dig. Känns bra när man vet att man inte är ensam med sina känslor : ) Och absolut borde vi träffar IRL! Mejla på anne.salovaara@netikka.fi så ordnar vi träffis. Ha det gott och sköt om dej o de dina. Kram. AnneAnne Salovaara-Kerohttps://www.blogger.com/profile/00975175071426317261noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-70516880397155714532012-12-10T01:51:37.961-08:002012-12-10T01:51:37.961-08:00Hejsan!
Jag läser och känner såå igen mig i det du...Hejsan!<br />Jag läser och känner såå igen mig i det du skriver att jag blir alldeles tårögd. Vi som också befinner oss i landet Annorlunda ver precis hur det är när storebror som är 6 år alltid måste komma i andra hand även om vi skulle vilja ge honom så mycket mer tid och uppmärksamhet. Vår kille med autism på 4 år kräver liksom din Anton ständig övervakning och hjälp. Vi använder också av avlastning. Jag tror att det är en nödvändighet för familjer till barn med specialbehov. Man behöver det själv som förälder för att hinna pusta ut samtidigt som man behöver det för att hinna ge syskonen tid. Tack för din blogg och för vetskapen om att man inte är ensam i landet annorlunda! Vi borde verkligen träffas in real life! Kram, LenaAnonymousnoreply@blogger.com