tag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post8816987528298525928..comments2023-04-04T06:27:09.224-07:00Comments on Brev från landet Annorlunda: NervösAnne Salovaara-Kerohttp://www.blogger.com/profile/00975175071426317261noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-38104285151948483582012-01-28T12:44:46.603-08:002012-01-28T12:44:46.603-08:00Det gick som sagt hur fint som helst, tack o lov :...Det gick som sagt hur fint som helst, tack o lov : )<br /><br />Linda: Oj den där hjälplösheten är för jäklig... Fast man annars är en survivor så blir jag en lipsill när det gäller Anton. Och det där med näsdukar kollar också jag alltid! Minns en gång då jag blev riktigt arg när de inte hade det o fråga om jag är den första mamman som gråter där? Svaret var givetvis nej, de hade bara inte tänkt på det... De skulle bättra på sig : )<br /><br />Caro: jep, som du säger så är det samarbete som gäller. <br /><br />Kram o sköt om er. AmmeAnne Salovaara-Kerohttps://www.blogger.com/profile/00975175071426317261noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-10135585618748852792012-01-28T09:50:13.956-08:002012-01-28T09:50:13.956-08:00"Vi vill att Anton ska ges en chans att integ..."Vi vill att Anton ska ges en chans att integreras så långt som möjligt. Vi vill pröva! Om det inte lyckas får vi omvärdera. Det går alltid att ändra sig om man märker att det inte är till hans bästa. Men just nu känns det i hjärta och hjärna att det enda rätta är att han ges en rejäl chans att gå vidare med "normalstörda" barn." <br /><br />Det du skriver ovan låter så rätt, alla ska få möjligheten...jag önskar er lycka till. Med er som föräldrar kommer allt att ordna sig till det bästa för er son. Med samarbete mellan alla parter kommer man längst.<br />-Caro-Caronoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-8714524270779344092012-01-26T00:58:56.892-08:002012-01-26T00:58:56.892-08:00Oj, det där känner jag så väl igen! Jag är just så...Oj, det där känner jag så väl igen! Jag är just sån som börjar gråta i tid och otid, speciellt när det handlar om min son. Det är väl nånslags känsla av hjälplöshet som tar överhanden i de tillfällena, och jag hatar den så innerligt! Det första jag gör när jag sätter mig ner vid ett mötesbord där vi ska avhandla nånting som gäller honom eller hans vård kollar jag alltid att det finns näsdukar. Gällande skolgången så hoppas jag det går som ni önskar - själv tycker jag också det är bäst med integrerade grupper, för alla!Lindahttps://www.blogger.com/profile/12826975256260436684noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3072521243763331727.post-71088131232090430852012-01-26T00:19:20.610-08:002012-01-26T00:19:20.610-08:00Jag håller tummarna för dig och er idag! MicaelaJag håller tummarna för dig och er idag! MicaelaNickby rapporterarhttps://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com