Anton är på avlastning och jag trycker undan det gnagande mammasamvetet. Jag vet att detta är nödvändigt, med tanke på allas vårt välbefinnande. Anni får vara i fokus hela helgen.
I dag är vi tillsammans bara hon och jag. Vi har varit till stan och handlat inför hennes prinsesskalas nästa lördag. Hon får välja vilken film hon ville se på, en prinsessfilm lär det bli. Anton tycker inte om ritade (har nog svårt att gestalta dem), så det är inte mycket ritat som ses hos oss. Anni får passa på nu när han är borta.
Hon får även bestämma maten i dag. Ärtsoppa blev valet. Anton är allergisk mot ärter så denna nationalrätt hör inte vår vardag till.
För mig känns det märkligt att vara hemma med bara ett barn. Så konstigt lugnt, att inte behöva ha radaren på hela tiden och förutspå vad Anton gör.
Känns också konstigt att kunna ha upp mellandörrarna mellan matsal och vardagsrum. Dörrarna brukar till vardags vara låsta så att de bromsar vår lille herres framfart. En bukett tulpaner står på TV-bordet, nåt som inte heller skulle vara möjligt med min älskade pojke i huset. Det är sådana små grejer som gör det så kännbart för mig att han inte är hemma just nu. Öppna dörrar och blommor i vardagsrummet.
Denna helg ska jag alltså försöka sova ut på morgnarna, spendera tid med Anni och trycka min radarknapp i OFF-läge. I morgon kl 14.00 trycks dem på ON igen, för då hämtar jag hem gossen. Vilket kommer att vara underbart.
Ps. vill du lyssna på mina tankar om livet i landet Annorlunda kan du klicka på länken här:: Familjeliv (en intervju i radio Vegas program Familjeliv)
Ha en bra helg!
4 kommentarer:
En ha det bäst kram <3
Jag lyssnade på klippet från radio intervjun, jätte bra och fint beskrivet. Rös lite av hur man finner sig allt annorlunda och kämpar på. Och som du sa lite att korttids är på både gott och ont, behövs men gör lite ont ... Kramar härliga du !
Hej! Det är första gången som jag lämnar en kommentar här på din underbara blogg, jag har följt med den sen nån gång i januari. Känner såå igen mig för även jag, min man och vår son lever i landet annorlunda :) Denna vecka är vår son på korttids och jag har semester och samvetet finns där även för mig... Men med proffessionell hjälp har också jag kunnat börjat njuta av veckorna då sonen är borta och någon annan sköter om honom. Fortsätt att skriva och inspirera -tack för din fina blogg :) Kram!
Kram till er alla starka kvinnor som kommenterat här. Och roligt Nette att du hittat hit!
Skicka en kommentar