torsdag 31 maj 2012

Jag önskar du suttit bredvid mig

Barnen har blivit förda till dagis. Jag sminkar mig och hör när han säger att nu sticker han i väg. Jag hojtar till att vänta lite. Jag vill ju se att kostymen sitter som den ska. Han är så stilig i sin kostym och röda slips. Du har ett så vackert barn! Han har de finaste ögon med långa ögonfransar och tjockt, lite självlockigt hår.

Han åker med egen bil till dimissionsfesten. Jukka och jag åker en liten stund senare. Vi sitter i festsalen och hör på de fina talen. Grupp efter grupp går examinanderna upp på scenen för att få sina betyg. Jag sitter där på min stol och känner hur det bränner till bakom ögonlocken. Några tårar smyger sig ned för kinden.

Det här är en fin dag: ditt barn blir i dag utexaminerad. Jag är så stolt över honom. Samtidigt känner jag att det är så fel att du inte får sitta här. Det är du som borde vara här och känna stoltheten över din son. Jag skulle bara sitta bredvid dig, tillsammans med din bror.

Men livet ville av oförklarliga skäl annorlunda. Du togs bort från hans liv. Ödet ville att jag så småningom skulle träda in som kvinnan som skulle fostra ditt barn. En uppgift jag gjort så gott jag kunnat.

Jag tänker ofta på dig. Vi har ju de facto aldrig träffat varandra. Du hade redan gått bort när jag träffade din bror, som kom att bli min man och pappa till mina biologiska barn.

Jag har sett foton på dig. Jag känner igen dig från dem. Jag kommer ihåg dig från gatubilden. Vi har nog mötts på stan, gått förbi varandra utan att veta hur våra öden skulle flätas samman. Tänk om vi då vetat...

Jag undrar ofta vad vi skulle ha tyckt om varandra? De som känner oss båda brukar säga att vi skulle ha blivit goda vänner. De säger att du skulle ha varit tokförälskad i Anton och Anni! Jag har på känn att de har rätt. Vi skulle ha blivit hjärtevänner.

Jag önskar att vi fått lära känna varandra. Jag önskar att du fått vara med om att se ditt barn växa upp. Jag önskar att du suttit bredvid mig i dag, på din sons stora dag. Nu gick det inte så. Men du var närvarande i våra tankar. Och jag vet att du finns med, du lever ju vidare i din son.

Han skulle inte vara den han är utan dig. Du lade grunden till hans framtid. För att hedra dig, examinandens mor, ska vi föra en röd ros till din grav i dag.

söndag 27 maj 2012

Piknik, bastu, odling, krama Pippi & Snövit, dona hemsida, Matti, kompis på besök, lekpark, Orisberg, besök till kompis, bada i bunke o så lite skrapsår

Tjahapp. Hade skrivit ett långt inlägg om helgens alla eskapader. Ett inlägg jag lyckades sjabbla bort! Bara orkar inte formulera om mig... Men till din kännedom var inlägget rätt kul med beskrivande detaljer kring allt vad Anton och Anni hittade på. Men nu får du lov att klura ut vad vi sysslat med genom att läsa rubriken. På återseende!

tisdag 22 maj 2012

10 positiva

Länge sedan jag har skrivit här på bloggen. Har velat, joo, men har liksom inte hunnit. Det har varit fullt upp med familj och jobb. Dessutom har jag pynjat på med en webbsida, fyllt i blanketter för att bli en "enskild näringsidkare" som det fint heter och jobbat med lite andra skrivprojekt. Men nu ska jag ta mig i kragen.

I den finska "mamma till specialbarn bloggsfären" utmanar man nu varandra till att hitta 10 positiva saker i den egna vardagen. Grejer man blir glad av. Det är känt att vi mellan varven har det lite tufft och tungt vilket kan göra att man glömmer det positiva. Och då kan det väl vara bra att ta sig en funderare och göra en lista med allt det positiva man blir glad av. Eller hur? Här kommer alltså nu min lista (ingen speciell rangordning):
  1. blir såå glad över att Anton och Anni mer och mer leker med varandra. Anni kan brottas med Anton tills han tjuter av skratt. Det var långa tider Anton inte hängde med i lekarna
  2. glad över att ha den bästa mannen i världen att dela mitt liv med. I dessa tider lägger han massor med tid på att fixa en snygg hemsida till mig. Blir ju bara glad : )
  3. glad över att ha ett jobb som är mycket, mycket flexibelt
  4. solen, solen... Visst blir jag glad över våren och den kommande sommaren! Vardagen underlättas dessutom enormt när man kan vara ute mycket och det är mindre tjohej med påklädandet
  5. glad att jag insett att vi inte klarar oss utan utomstående hjälp, Det var inte lätt, men nu har vi Virpi från hemtjänsten. Och hon gör mig glad med sina besök varje måndag
  6. glad över att Aatu blir utexaminerad från skolan. Den lilla killen jag lärde känna för 8 år sedan är nu vuxen. Och jag har fått vara med på den resan!
  7. blir riktigt, riktigt glad när jag i lugn och ro får prata med en vän
  8. glad när Jukka efter nattskiftet hämtat Vasabladet och lagt det att vänta på mig på köksbordet
  9. glad över vårt hem. Trots mycket jobb (renovering mm) så är stället super. Tröttnar inte på att sitta i trädgårdsgungan och titta på den vackra parken intill
  10. glad över denna blogg! Via den har jag lärt känna nya människor som ger mig energi till vardagen. Och på torsdagen ska jag "live" träffa en av läsarna, som själv är funktionshindrad. Ser fram emot den träffen : )
Det var min lista, som jag nu märker kunde bli ännu längre. Positivt det också! Nu ska jag ge över utmaningen till en annan mamma som mellan varven kämpar med vardagen, dvs Tina 

Sköt om dej! 
Anne

måndag 7 maj 2012

Prestationsprinsen

En Stålmorsa tipsade mig om bloggen Prestationsprinsen. Bloggen handlar om barn & unga, skola, skolrätt, diagnoser, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), pojkkrisen, särskilda behov, rätt till anpassningar, åtgärdsplaner och mycket mer. Den ger också många bra tips för pedagoger. Mycket läsvärd.

Bara måste tipsa vidare! Är du intresserad av dessa frågor föreslår jag att du klickar på länken här: Prestationsprinsen så får du läsa mera om Prinsen och hans mamma Drottningen och deras tillvaro.

Ha det gott och sköt om dig!



torsdag 3 maj 2012

Rådgivningskortet

Här sitter jag och funderar på hur annorlunda vårt liv blev. Trots att allt i början såg ut som att vi skulle bli en helt "normal" familj. Du kanske undrar varför jag funderat på det nu igen? Det kommer sig av att Anni var på 4-årskontroll i morse. Allt väl med lilla damen! I rådgivningskortet står de sedvanliga fina fraserna: växer bra, duktig flicka, allt bra etc.

Jag tog mig en titt i Antons rådgivningskort samtidigt, de ligger ju i samma låda. Samma fina fraser står det om honom: växer bra, bra ögonkontakt, allt normalt osv. Allt var precis som det skulle med honom, inget att oroa sig för. 


Anton som nyfödd

Som du vet så fortsatte det ju sedan inte i samma stil. Nuförtiden följs vi inte mera upp av rådgivningen. Uppföljningen förflyttades först till specialsjukvården och sedan till Kårkulla. Så nu är resten av sidorna i hans rådgivningskort tomma.

Det händer mellan varven att denna känslan kommer på: tänk att det blev så annorlunda än vi trodde! Det är oftast små händelser eller människomöten som utlöser känslan. I dag var det rådgivnigskortet som gjorde det. 

Jag ska poängtera att det inte är en negativ känsla, nej nej. Det är kanske mest en förvånad känsla. Trots att vi varit i landet Annorlunda redan i några år kan jag överraskas över att vi hamnade hit, och allt vad det fört med sig.

Det är så mycket jag kan bli förvånad över här! Jag förvånas över att jag blev en mamma som offentligt skriver om handikappfrågor i pressen. Jag förvånas över att jag föreläser i dessa frågor. Jag förvånas stort över att jag blev en mammabloggare!

Jag kan överraskas över att det blev så att jag är en mamma som går hand i hand med sin son i en avservärt längre tid än de flesta andra mammorna. Att jag kommer att göra det mer eller mindre i resten av mitt liv.

Men i något skede måste jag våga släppa handtaget. I det skedet hoppas jag att mina texter här på bloggen, mina insändare i pressen och föreläsningar jag hållit bär frukt: att omvärldens attityder om funktionshindrade blivit mjukare. Då kan det kännas tryggt för mig att släppa handtaget.

Sådana tankar fick en titt i rådgivningskortet mig att fundera på. Ha det gott och sköt om dig hälsar en ibland förvånad Anne!


Valborg 2012