Som så ofta när jag skriver här på bloggen, sitter jag i soffan i ditt rum. Du andas djupt nu. Har somnat. Den lugna stunden för dagen infinner sig för mig. Men världen är inte lugn. Inte heller jag.
Vi var till torget i Vasa idag. Det var fullt av människor där. Du hade gula och blå ballonger i din hand. Hälsade artigt på människor vi känner. Där fanns Ukrainas flaggor. Det hölls tal. Det var musik. Ukrainas nationalsång.
Men du var lite rastlös. Vi behövde röra på oss hela tiden. Gå i cirkel runt torget. Några tittade lite undrande på oss. Men det gör inget.
Nu när du somnat, försöker jag ta in vad som hänt. Vad som händer. Och det knyter sig i magen. Känner mig så liten i detta. Så hjälplös. Torkar igen en tår som sakta smyger ned för kinden.
Mina tankar går till folket i Ukraina. Till dem som förlorat en kär. Till dem som flyr. Till dem som inte kan fly.
Mina tankar går just nu speciellt till de mest utsatta i detta sinneslösa krig. Till barnen. Till dem med funktionsnedsättning. Har du rullstol är det svårt att fly. Har du ett barn med intellektuell funktionsnedsättning är det svårt att fly. Kanske till och med omöjligt.
Jag har hunnit tänka på hur det skulle vara att genomleva ett krig med dig. Du som är rädd för bomber. Du som behöver hjälp med precis allt i livet. Som inte skulle förstå vad som händer. Som inte skulle kunna vara tyst när det behövs.
Just nu finns det mammor som jag i Ukraina. Som är låsta i sina hem. I bombskydd. Vad kan jag göra?
Vad hjälper det att jag var på torget? Vad hjälper våra ballonger? Vad hjälper det att jag på Vasabladets intervju valde att ha kläder i gult och blått? Vad hjälper det att jag bar en pins med fredsmärket på? Kanske inte just alls.
Men kanske, kanske det hjälper nån där för en bråkdels sekund att veta att vi stöder? Att omvärlden inte blundar.
Men det behövs mer konkret hjälp.
Därför gick jag just in på Leijonaemots sida, en förening för föräldrar med specialbarn. Leijonaemot har startat en insamling för Ukrainas barn, genom Unicef. https://oma.unicef.fi/team/leijonaemot-ukrainan-lasten-hyvaksi
Det minsta jag nu kan gör är att göra en donation. Det är inte mycket. Men det är en konkret handling. Och det är konkreta handlingar Ukraina nu behöver. Du kan hjälpa.
1 kommentar:
Så är det ju och måste Fundera på Donation, via Leijonaemot, vars Sida, jag för en Stund sedan Besökte, men ändast Bloggen och märkte inte Donationsidan. Åter, har tex Näkövammaisten Palvelu ja -Toimintakeskus Iiris nkl.fi Fattat Beslut om, att Öppna Dörrarna i sin Logi, även för Flyktingar från Ukraina, såsom de även, slog upp dörrarna, åren 2015/2016, då det komm enorma mängder med Flyktingar till Finland.
Skicka en kommentar