Bradley Cooper och lady Gaga i Gamla Vasa och Antons änglar

Vi har just kommit hem från en promenad i regnet och blåsten. Dyblöta blev vi. Du gick och sjöng nästan hela vägen. Shallow sjöng du. Du sade att du var Bradley Cooper och att jag var lady Gaga. 

Du smekte mitt regnvåta hår och sade det var fint. Som lady Gagas.

Och så ville du att jag skulle sjunga med dig. Det gjorde jag. Så sjungandes med hög röst gick vi här i Gamla Vasa. Mest falskt tror jag.

En dam med hund mötte oss. Sade försiktigt hej tillbaka när du stannade henne, tog hatten av dig, nickade artigt och sade Bradley Cooper heter jag. 

Undrar vad folk tycker och tänker om oss när far fram här i vår värld?

En del brukar förläget titta bort. Andra ler tillbaka. Andra rör inte en min.

Jag vet att du blir fundersam på dem som inte hälsar tillbaka. Men jag tror ändå du inte bryr dig desto mer. Och vet du Anton, inte jag heller bryr mig. Inte mera.

För är det något du lärt mig så är det att lägga energin på det goda. Som på dem som hälsar. På dem som ler.

Varför vi sjöng Shallow? För att Facebook kom med ett minne fyra år tillbaka. Ett minne där du med din dåvarande assistent Lito sjöng just den sången. Vi tittade på videon om och om igen och du skrattade.

Jag är så oerhört tacksam över alla fina människor som varit i ditt och vårt liv Anton. Dagispersonal, assistenter, lärare, socialarbetare, vårdare som kommit hem till oss, läkare av olika sorter, olika terapeuter, personal på intervall och boenden. 

Om nån av er, som jag brukar kalla Antons änglar, råkar läsa detta brev vill jag säga dig: du ska veta att du gjort ett oförglömligt minne hos Anton. Han på riktigt minns så gott som er alla. Kanske autismen gör att minnet är så gott?

Du ska också veta att du finns i mitt hjärta. Utan hjälpen vi fått skulle jag ha knäat. Om jag inte vetat att goda människor tar hand om Anton hade jag rämnat.

Många av er har sett mina tårar. Tårar av trötthet. Tårar av glädje. Men mest kanske tårar av att jag helt enkelt bara blivit så rörd. 

Rörd över att det finns människor som väljer att vilja jobba med dig. Med oss. 

Tack för att du varit med på vår resa här i landet Annorlunda. Du är guld värd.