Än känner hon igen mig

Det är märkligt tyst här hemma. Anni är med sin kompis. Jukka ute med sitt. Anton på boendet.

Bara jag i huset. 

Så jag sätter mig vid köksbordet och ser om orden kommer. Men jag vet inte om jag kan formulera dem ännu. För det så finns många känslor i mig just nu. 

Framför mig har jag en hög med foton. Foton som jag hämtade idag. Foton från mamma. Min mamma som vi nu i veckan flyttat. Hon är nu i trygghet. 

Men det var en väl lång väg dit. 

Fem nätter har jag nu sovit med ett lugn. Jag har inte behövt svara i telefon nattetid. Det har varit en del av dem. Skönt känns det. Men konstigt. På något vis hann jag under dessa nästan fyra år vänja mig vid den känslan.

Känslan av att hela tiden vara lite på spänn. På spänn hur mamma har det? Hur hon mår?  Det kan hända att jag haft lättare att vänja mig vid känslan genom erfarenheten med Anton? Med honom om något har jag fått vara på alerten hela tiden. Virvelvinden vår.

Vi tittade tillsammans på foton idag. Hon kom ihåg en del. En del inte. Fotot med min gammelmormor är viktigt. Det är dit hon längtar. Till mummila i Karelen. 

För där lär det ha varit bra. Tryggt. 

Och det är ju trygghet vi människor törstar efter. Att bli sedda, hörda och bekräftade. Att inte få ryggen vänd mot oss. Att våga lita på att samhället tar hand om oss när vi inte mera själva kan.

Vi pratade om det. Om trygghet. Och om att jag igen ställer upp i val. Det skulle nog gått mamma förbi annars med hon såg min pins på jackan.

Että sie rohkia tyttö jaksat sade hon. Kyllähän mie svarade jag. Jaksan kun tiedän että tämä on tärkeää. 

Sen glömde hon allt vad val heter. Och jag med för stunden. 

Istället  fortsatte vi att titta på foton och prata om Karelen. Om rötterna hon har där. Om hur stolt hon är över dem.

Här hemma fortsätter jag att titta på fotona. En våg av tacksamhet och stolthet sköljer över mig. Hon har inte haft ett lätt liv. Men hon har gjort vad hon kunnat och varit - är - den bästa av mammor.

Än känner hon igen mig. Jag vet att tiden snart kommer då hon inte mera gör det. Tllls dess ska vi prata om Karelen hur mycket hon vill. Och när hon inte mera känner mig ska jag fortsätta prata om precis vad hon vill.