fredag 2 december 2011

När kroppen säger ifrån

Min jädrans rygg vill inte samarbeta med mig. Jag går som en krokig gammal dam. Jag har en ihållande värk som sitter i korsryggen. Den blixtrar dessutom till mellan varven och skär som knivar. Hela ryggen känns som om jag hade en stålplåt fastspikad i den. En mycket obehaglig stelhet.

Det har bara varit en tidsfråga tills ryggen skulle göra sig påmind igen. Egentligen har den varit nådig med mig. Normalt "brakar" den 1-2 gånger per år. Senaste 6 åren har den dock varit snäll och bara gett mindre varningar och brakat endast vartannat år. Den snälla ryggen har nog haft lite empati för mig med tanke på livssituationen : )

Orsakerna till ryggen är fler: en felande kota i korsryggen, en ridolycka i tonåren, skolios, diskbråck, två graviditeter nära varandra, det eviga bärandet av småttingarna, att Anton fortfarande (med sina 27kg!) behöver en del hjälp som kräver att jag lyfter honom. Och sist men inte minst: tröttheten...


Jag har de senaste 6 åren inte sovit en endaste en hel natt, utan avbrott. Detta pga graviditeterna och barnen som höll mig vaken fram tills de var närmare 3 år. De väcker fortfarande mig varje natt, även om det är betydligt lättare än för 1 år sedan. Det som nuförtiden oftast väcker mig nattetid är just denna sjuttons rygg. Blää vad jag har leidon av att en kroppsdel inte kan fungera som den ska!



Nu ska du inte tro att jag inte har haft chansen att sova hela nätter. För det har jag. Många gånger. Men det funkar liksom inte så att om inte kroppen vant sig vid att kunna vila hela nätter att den plötsligt skulle göra det som på beställning. När vi varit på hotell o dyl vaknar jag ändå x antal gånger. Bara för att jag är så van med det, tror jag? Men nu ska jag sluta tjata om tröttheten. Den är jag liksom redan van vid, min lilla följeslagare. Som jag nog ska bli kvitt ännu : )


Tillbaka till ryggen: jag har genom åren fått otaliga råd & program som ska fixa mig. Jag brukar följa dem tills ryggen åter igen känns bra. Och sedan glömmer jag dem. Dumt eller hur? Jag måste ju komma ihåg att fortsätta...


Jag tar gärna emot tips om du har haft/har samma helsike. Men den som tänker ge rådet "du måste börja vila och ta det lugnare" ska inte besvära sig. Jag vet det mycket väl men jag kan intyga att det inte funkar på samma sätt här i familjen Annorlunda... Det går liksom inte att lägga sig på soffan och meditera med ett barn av Antons kaliber runt sig. Alla andra tips tas med glädje emot!


Så nu ska jag så här halvt offentligt ge ett löfte: jag ska nu på allvar ta itu med ryggen, och framför allt komma ihåg att fortsätta vårda den. Även då när den känns ok. Jepp, det ska jag. För min familjs skull men framför allt för min egen skull.


Over and out and good night.

3 kommentarer:

Tina sa...

Har tyvärr inga goda råd att ge dig ang ryggen. Och håller med om att förmaningarna om vila inte är enkelt....
Vi har inte sovit hela nätter på 14år och det har gett mig fibromyalgi. Och jag är halv sjukskriven för att kunna vila.
Jag försöker.....
Har nu haft feber några dar och då har det varit lättare :) Varm kram Tina

Camilla A-E sa...

Hejsan, Anne, I know the feeling, min rygg har också "brakat" 1-2 gånger i året de senaste åren. Jag har inte tagit det lugnt, utan tvärtom rört på mej så gott jag har kunnat och så fort jag börjat bli någorlunda återställd. Och har undvikit att sitta. För mej funkar det bäst med cykling eller en rask promenad, av långsamt lunkande blir ryggen bara sjukare. Och förstås, man borde ju göra alla jumppaövningar OCH komma ihåg att göra dem även såna dagar man inte känner av nåt ryggont... det får jag också jobba på.
Hoppas din rygg blir bra snart igen, ha det gott!

Camilla sa...

Jag har fibromyalgi och värker så gott som konstant. Nu har jag beställt ett magnetarmband som jag skall prova. Blir så spännande. Hjälper det, så skall jag meddela vidare åt dig :) Kanske, kanske det kan göra under... Ha det så bra!