fredag 21 oktober 2011

Invalid?

Vår familjs gemensamma intresse är simning. Vi besöker simhallen 1-2 gånger i veckan, och barnen bara älskar det. Anton trivs som fisken i vattnet! Jag tror det delvis beror på att han i vattnet kan känna sig smidigare och att vattnet lite bromsar upp honom. 

Som sagt, vi diggar att vara till simhallen. En jobbig grej kommer dock med på köpet. Och det är omklädningsrummet och duschandet, speciellt då när det är mycket folk. Varför? Jo, Anton är som bekant snabb, extremt snabb, i vändningarna och det är ett helsikes kollas efter honom hela tiden. Han försöker smita i väg och har lite svårt att skilja på mitt och ditt ("lånar" gärna andras shampoon osv). 

Det är inte bara en gång jag fått springa efter honom halvpåklädd då han försökt rymma iväg. Hur kul som helst att stå vid porten i bara T-shirt och strumpor (tur att underkläderna hade hunnit på)! Jag kan skratta åt det nu, men det var måttligt kul när det hände : )

För att underlätta kalabaliken prövade vi invautrymmet som finns i samband med det vanliga omklädningsutrymmet. Men ack nej, det funkar inte heller... Ser du där finns ju alarmknapp på ca 1 meters höjd. Och gissa hur kul det är att trycka på den, om och om igen?  Superkul tyckte Anton. Men inte jag.

Förra veckan tog jag upp problematiken med simhallspersonalen i kassan. Och dessa underbara damer sade att vi framöver kan använda den separata bastuavdelningen som är till för invalider/handikappade. 

Igår blev vi en erfarenhet rikare och prövade på detta utrymme. Och vilken lättnad! Bara vår familj i omklädningsrummet, som hade dörrar man kunde avskärma med. Bara vi i duschen och man behövde inte vara rädd att han går och nallar andras grejer. Och lugn och ro i bastun. Det bästa var att vi kunde vara med båda två, jag och min man, och lite turas om med Anton. Rena rama semestern!
Jag har i bland mött på problematiken att Antons handikapp inte anses vara invalidiserande. En del myndigheter anser det. Trots att vi har två läkares utlåtande på att hans extrema impulsivitet invalidiserar honom till minst 80%!

Människor har ibland svårt att förstå att det också kan vara invlidiserande att någon rör på sig "för mycket". Vi är hjärntvättade till att tro att det alltid handlar om kryckor, rullstolar, vita käppar och så vidare när vi tänker på invalider/handikappade.

Jag hade trott att vi inte skulle få använda detta specialutrymme, just för att Anton inte är invalid i den traditionella bemärkelsen. Och så glad jag blev över att simhallspersonalen kunde bemöta oss, att de förstod att vi skulla ha det betydligt lättare i just detta utrymme. De är värda 10 000 röda rosor!

Det var en lite speciell upplevelse att använda denna ingång. Dörren in till poolavdelningen kommer rakt ut vid en av poolerna och det kändes som att vi fick en och annan blick på oss. Lite undrande blickar... Och jag förstår, människor är vana att se att de som kommer den vägen sitter i rullstol eller har andra mer synliga funktionshinder.

Och där kom vår stolliga familj, som till synes är precis som alla andra. Men det gäller att strunta i blickarna. Vi vet själv hur läget är och vi är så tacksamma över att även personalen vid simhallen har en förståelse.

En sak kommer jag dock att sakna från den vanliga bastun: de givande samtalen vi ibland får ha med trevliga damer : )


6 kommentarer:

Nickby rapporterar sa...

Jag blir såhär innerligt glad, så fint att se att personalen på simhallen fungerar så bra! Ha ett skönt veckoslut! Micaela

Anne Salovaara-Kero sa...

Ja visst är damerna i simhallen änglar! Ha det gott och lycka till med det nya uppdraget! Anne

RockMom sa...

Vad härligt!!

Tina sa...

Bara ler ! Så härligt när nåt blir så där bra utan kamp !! Kram och trevlig helg / Tina

Anonym sa...

Vad härligt att få förståelse för denna unika situation! Jag syftar på vad detta "handikapp" medför. Jag har själv en son på 3 år som har autism och är väääldigt aktiv och kräver 100 % övervakning. Jag känner så igen mig i det du skriver. Vår son har dock inget språk heller så han kan inte gör sig förstådd. Hälsn, tvåbarnsmamma som skall börja maila dig snart (från Pedersöre) :)

Anne Salovaara-Kero sa...

Hej till Pedersöre!

Skriv när du orkar och har tid. Skulle vara roligt att höra hur ni fixar med allting! Kram, Anne