MONSTER!!!

Anton sade i kväll när jag nattade honom att "snart kommer monster". Och jag blev överlycklig! Det är första gången han har uttryckt den sortens rädslor. Han var inte direkt rädd, men ändå. Och jag bara jublade inombords!
Okej, nu tycker du som läser att jag totalt tappat konceptet. Men snälla du, läs till slut och du kommer att förstå.

Anni som är 1 år och 8 månader yngre har redan i ett års tid mellan varven pratat om spöken och monster. Och det är ju helt normalt, det hör till barns utveckling.  Enligt forskning är det kring 2-3 års åldern som barn brukar börja känna rädsla när det är mörkt, för spöken, troll med mera.

Anton har hittills inte noterat sådant desto mera. Därför tycker jag det är helt underbart att han kommit så långt i sin utveckling att han kan fantisera om monster! Han kan använda sin fantasi ; ) Och kan han använda den för spöken och monster kommer han att kunna använda den för att leka mamma-pappa-barn, tjuv och polis och andra andra lekar som kräver fantasi.

Det i sin tur betyder att han kommer att bli bättre på att hänga med i lekar med andra barn. Och det om något är något han vill... Han vill så hjärtans gärna leka med andra barn och han "pratar" om det på sitt vis. Men han har så svårt att hänga med... Och en mammas hjärta bara blöder då man ser att han vill, men att det ändå inte riktigt funkar. Men kvällen monsterfunderingar ger mig tonvis med hopp om att vi är på rätt väg. Han kommer att bli bättre på att leka och njuta av det.

Så sådana konstiga funderingar har vi idag i landet Annorlunda. Vi säger heja för monster!