Jag blev Mamma Annorlunda i samband med att vårt mellersta barn blev klassad som annorlunda. Att vara mamma till ett utvecklingsstört barn gör att du minnsann också själv blir lite annorlunda. Allt i hela ditt liv ställs upp och ner och du går en annorlunda framtid till mötes. En framtid med oerhört många och skrämmande frågor framför dig.
Jag har själv fått mycket hjälp av att läsa andra föräldrars bloggar kring hur det är att ha ett handikappat barn. Jag vill på mitt sätt delge andra av mina erfarenheter, om det skulle vara till nytta och hjälp för någon annan. Har ju en liten förhoppning också om att några yrkesmänniskor skulle hitta hit... Via bloggen vill jag dela med mig av ett familjeperspektiv som ibland fattas i samarbetet mellan olika myndigheter.
Sen är ju sanningen även den att det hjälper mig att få skriva av mig. Processen vi går igenom är allt annat än lätt och det känns som att trycket lättar lite då man får skriva ner sina tankar. Du som läsare kommer att få läsa glada, arga, sorgsna och hoppeligen lite humoristiska inlägg. Hoppas också att de alla på något sätt ska vara hoppfulla. Jag tänker inte försköna verkligheten, men inte heller göra den svårare än den är. Men jag lovar, jag kommer att vara ärlig.
1 kommentar:
Hienoa Anne,että jaksoit aloittaa bloggaamisen :) Aloitus napakymppi, mukaan tempaava, kysmyksiä ja mielenkiinnon herättävä alku.
Skicka en kommentar