Vi har i dag varit och bekantat oss med Mussor, "specialskolan" i Vasa. Vi fick en fin och heltäckande guidning runt i de flesta klasserna (vilka fina elever!) samt en utomordentlig presentation av verksamheten. Tackar rektorn för att hon tog tid för oss föräldrar. Tack även till lärarna, assistenterna och framför allt eleverna som gläntade på sin värld.
Det som slog mig, än en gång, är att Anton lever mittemellan två världar. Han har inte ett så gravt handikapp att man klart kunde "kategoriserna" honom till gruppen som klart och tydligt drar nytta av ren specialskola. Att det skulle vara det enda rätta för honom. Dock har han ju ett betydligt handikapp, som gör att han klart avviker från normalstörda barn. Han är alltså nånstans mellan dessa två världar. Inte "normal" men inte heller gravt utvecklingsstörd... Och hur tusan ska vi då hitta en framtida skollösning som är "rätt" för honon? Får hicka bara jag tänker på vilka stora frågor man måste ta ställning till... Jag önskar att jag inte skulle behöva ta ställning till dem!
Jag är fortfarande fullt och fast för integrering och inkludering. Jep, det är jag. Men alla barn är individer och man måste ta ställning från fall till fall. Som det nu känns kommer Anton (och hoppeligen även normalstörda klasskompisar) att gagnas av att han integreras så långt som möjligt. Eventuellt med ett inslag av intervaller på Mussor. Börjar det sedan kännas att det inte mera är bra för honom få vi tänka om. Och söka mera intervaller eller förflyttning till specialskola helt och hållet. Vi får se hur långt det bär med normal skola. Tiden visar.
Det som känns jobbigast för mig som mamma är att jag så innerligt önskar att vi levde i den vackra, vänliga, snälla världen där alla tas emot med öppna armar, oavsett handikapp. Jag önskar att vi per automatik skulle ha en "skola för alla". En skola som på riktigt skulle ha både kompetensen och framför allt viljan att inkludera alla.
Jag drömmer om en skola där vi alla skulle rymmas under samma tak. En skola där ingen ser snett på en elev som mellan varven har annorlunda undervisning. Jag drömmer om en skola som inte höjer på ögonbrynen för att någon beter sig lite annorlunda, eller för att någon ser lite avvikande ut. Jag drömmer om en skola som inte mobbar! Jag drömmer om en skola som är trygg för alla.
Ja ja ja... Jag vet att jag har stora drömmar. Drömmar som många tycker är orealistiska. För vi lever ju i en värld som inte alltid är snäll och vacker...
Men vet du vad? Jag måste få drömma om den snälla världen. Det hjälper mig att orka. Jag måste ha hopp om en ljus framtid! Och det är din och min uppgift att skapa en ljusare framtid för våra barn. Oavsett om de är normalstörda eller inte. Tillsammans kan vi fixa det!
* Huh huh vilken radiramsa det blev igen! Bäst att sluta innan jag virrar djupare i mina tankar och det blir alldeles för blödigt om "vackra världen" tanken : )
Ja ja ja... Jag vet att jag har stora drömmar. Drömmar som många tycker är orealistiska. För vi lever ju i en värld som inte alltid är snäll och vacker...
Men vet du vad? Jag måste få drömma om den snälla världen. Det hjälper mig att orka. Jag måste ha hopp om en ljus framtid! Och det är din och min uppgift att skapa en ljusare framtid för våra barn. Oavsett om de är normalstörda eller inte. Tillsammans kan vi fixa det!
* Huh huh vilken radiramsa det blev igen! Bäst att sluta innan jag virrar djupare i mina tankar och det blir alldeles för blödigt om "vackra världen" tanken : )