Om servicesedlar och privata sektorn

Hemkommen från jobbet. Tog en runda via vaken. Det iskalla vattnet gjorde gott. Nu i soffan, snart börjar valdebatten på Yle1. Ska se vad Marin, Orpo och Purra tycker och tänker.

Fick idag frågan om hur jag ser på företagens roll i välfärdsområdet?  Mina tankar var på lite annat då, så svarade kanske rätt flummigt, Berättade ändå att jag ser deras roll som otroligt viktig. Att vi inte klarar av vården och omsorgen utan företagen. Att de har en viktig kompletterande roll.

Den offentliga sektorn måste ha ansvaret när vi talar om lagstadgad verksamhet. Det betyder också att ansvaret av övervakningen måste fungera, när service köps av företag. Men övervakningen gäller inte bara företagen, det gäller även den offentliga sektorn. Samarbetet mellan företagen och den offentliga sektorn måste löpa friktionsfritt.

Efter mitt flummiga svar har jag funderat lite till. Från ett personligt perspektiv. 

Har nyligen fått erfara hur det kan funka när de löper på. Låt mig berätta; person x var i akut behov av hemtjänst. Men den offentliga sektorn hade inte lediga resurser. Ingen skulle kunna se till hen. Men inom några timmar ordnades det med servicesedel. Av välfärdsområdet. Inom 18h var hemtjänsten igång tack vare en lokal företagare. 

Vad skulle hänt med person x utan den lokala företagaren? Eller utan tjänstepersonen på välfärdsområdet som såg till att göra beslut på servicesedel? När det funkar så funkar det. Denna gång tack vare smidigt samarbete mellan den offentliga och privata sektorn.

Funderar också på egen användning av servicesedlar. Jag är ju närståendevårdare till Anton. Min ledighet ordnas de facto med hjälp av servicesedlar. Som jag använder genom att köpa vård till Anton via ett företag. Fungerar hur bra som helst. Dessutom har jag valfriheten att själv välja varifrån servicen tas. 

Vi är och kommer att vara beroende av företagen för att se till att alla får den vård och omsorg de behöver. För att vi ska kunna lita på att det fungerar behövs inte bara övervakning utan också ett samarbete som fungerar. Det behövs en strategi där man ser över var och hur företagen kan vara till stöd. 

Personligen skulle jag gärna även se att de mindre och lokala företagen skulle ha en större andel av servicebuketten. 

Valdebatten mal på i bakgrunden. Märker hur Orpo, Marin och Purra tangerar samma ämne. Verkar som vi alla förstår företagens betydelse. Trots olika politiska bakgrund. Trots att det skiljer i hur stor andel man är beredd att ge den privata sektorn. Men vi vet alla att företagen behövs. Och vi behöver samarbeta.

Kan man lita på en finne från stan?

Jag hänger på skyltar på lyktstolpar. Jag finns på LED-tavlor. Nästa vecka blir det även radiospottar på Vaasa Radio och så blir det reklam i Vbl, tidningarna Vaasa och Mega. Idag skickade jag in en insändare. På fb och insta postar jag reklam.  Kan hända en och annan får leidon av valpostningarna. Men det är bara två veckor kvar. Hoppas de står ut.

Det sägs att vi politiker behöver brända oss för att få.röster. Vi behöver synlighet, för annars hittar inte väljarna oss. Allt detta är nytt för mig. Och lite främmande. Har ju inte innan kört med köpt reklam. 

Varför gör jag reklam nu, i detta val? 

För att röstningsområdet är betydligt större, och för att bli invald denna gång kommer det att behövas mer än de röster jag i kommunalval fått. De röstarna har varit trogna, och följt med mig även utan kampanjer och reklamer. Ett varmt tack till Er alla.

Nu behöver jag nya röster. Röster även utanför Vasa. Men ska Österbottningarna kunna lita på en kvinna från "stan"? En som dessutom är finne?

Om det där med finne: ja, det stämmer att jag kommer från en helt finskspråkig familj. Med mammas rötter från Karelen och pappas norrifrån. Ska inte dra den långa versionen här, men på grund av omständigheterna blev det så att jag gick i svenska skolor. Det är den vägen jag blev tvåspråkig. Och bra så. Ett arv jag för vidare till våra barn.

2016 bytte jag faktiskt mitt modersmål till svenska, för att stöda fulljouren för vårt sjukhus. Det blev ett himla ståhej om det då, till och med Helsinigin sanomat skrev om det. Fick också veta att fler tvåspråkiga gjorde samma beslut inspirerade av mitt tilltag. Så om nån undrar om jag som finne faktiskt står för det svenska, är svaret ja.

Vad tänker jag då om att att jobba för hela regionen? Jag må vara "gamdästadsflicko" i själen, men kommungränserna är för mig  inte heliga.  I mitt jobb inom tredje sektorn har jag alltid jobbat över gränserna, med klienter i hela Österbotten. Det viktigaste har alltid varit att försöka stöda alla, oberoende var de bor. Oberoende språk.

Så tänker jag även nu, i välfärdsområdesvalet. De som blir invalda kommer att ha ett ansvar för alla i regionen, inte bara för dem som bor i egen hemkommun.

De som blir invalda kommer att behöva kunna samarbeta över inte bara kommungränser, utan också över språk- och partigränser. Den vägen bygger vi en helhet som tar hand om alla i regionen.

Förhandsröstningen börjar på onsdag. Kom ihåg att rösta. Jag är ett av alternativen.

Jag lovar att göra mitt bästa. För att du är viktig.

Jag sitter i soffan, väntar på att du ska somna in. Det är nyårsdag. Diskmaskinen gick sönder. Typiskt. Du har varit upp i varv. Det brukar vara så vid högtider. Vardagen passar oss bäst här i landet Annorlunda.

Din pappa och lilla syster är ute och lägger upp vägskyltar. Skyltar med denna bild på. Du såg en igår när vi körde hem från tillfälligvården. Du kände igen mig. Sade: "mamma mamma mamma ska på möte".

Jo, mamma ska hoppeligen på nya möten. På möten som handlar om social- och hälsovården, om räddningstjänsten. 

Vet du, det blir mitt femte val hittills. Det är första gången jag lägger upp vägskyltar. Första gången jag kommer att ha reklam. Det är ett större val nu. Med hela Österbotten som område.

Det är ett otroligt viktigt val. Det handlar om din, min och alla invånares välmående och omsorg. Det handlar om hur du blir omhändertagen i framtiden. Det handlar om hur de äldre tas om hand. 

Det handlar om mödra- och barnrådågivning, barnskydd, familjeservice, bashälsovård, specialsjukvård, vuxensocialarbete, äldrevården, specialomsorgen (Kårkulla & Eskoo), psykosociala vården, psykiatrin, missbruksvården och räddningstjänsten för att nämna en del.

Jag tänker jag har nåt att ge i dessa frågor. Det blir nu mitt tjugofemte år som jag jobbar med människor som av en eller annan orsak har det svårt. Jobben har lärt mig hur trassligt det kan bli. Jag vet hur byråkratidjunglen ser ut. 

Också du Anton har gett mig kunskap som kommer till nytta för Välfärdsområdet. Vi klassas väl som storkonsumenter av socialvården. Utan det stöd vi får, du och jag - vår familj - kunde jag inte ställa upp i valet. För det mesta har det ju funkat bra.

Men inte alltid. Då har jag hamnat att ryta till. Jag har också hamnat att ryta till för andra familjer ibland. Så kan de bli när man är ordförande i Rådet för personer med funktionshinder.

Jag fick annars här om dagen frågan: "nåja Anne, vad ska du nu lova i valet? Att allt blir bättre för alla? 

Jag svarade: nej, jag kan inte lova sådant. Det jag kan lova är jag kommer att göra mitt bästa. Jag kommer att vara lyhörd till mina väljare. Jag kommer att lyssna på sakkunniga. Jag kommer att lyssna på dem som jobbar på "verkstadsgolvet".  Jag kommer att vara modig och ryta till om det behövs. Jag kommer att samarbeta med andra beslutsfattare, över kommun- språk- och partigränser. Politik handlar nämligen om lagarbete. Man får inget till stånd med att soloköra eller bara lyfta fram sig själv.

Reformen handlar visst också om att stävja kostnader. Inte ska vi sticka under stol med det. När väl även svåra beslut står framför oss gäller det att höja blicken, se även vilka långsiktiga följder besluten har. Värderingar kommer att spela roll. För hur ska vi kunna ha en fungerande social- och hälsovård om vi inte har en stabil värdegrund att stå på?

I livet, även i politiken, har för mig viktiga värderingar alltid varit ärlighet och medmänsklighet. Jag tänker  att det kommande välfärdsområdet behöver värderingar som dessa som vägledare. 

För att vi ska lyckas ro i land denna gigantiska reform behövs beslustfattare med olika kompetenser, bakgrunder, ålder och hemort. Tillsamans ska vi kunna bilda en helhet som gör det bästa av reformen. Jag hoppas jag ska vara en av dem.

Du har somnat nu. Du andras tungt. Jag hör bilen köra in på gården. Pappa och Anni är tillbaka. Vägskyltarna är på plats. 

Vi får se hur det går för mamma. Jag vet inte inte om vägskyltarna, reklamen spelar roll för att jag ska bli invald. Vi får se. Men jag lovar att göra mitt bästa. För att du är viktig,