Jag fick idag e-post med undran om det hänt nåt när jag inte skrivit på bloggen på så länge. Nej, inget tragiskt har hänt, tack och lov. Lovade ändå att skriva en resumé på vad som varit på gång i vårt liv. Men innan dess: TACK till alla er som ändå orkar gå och kolla in här!
Säger bara uuuuuhh så tiden rusar iväg! Tycker jag just skrev senaste inlägget och så har det gått långt över en månad sedan sist. Främsta orsaken till bloggtorkan har nog varit andra prioriteringar i livet. Vi har lite fixat med vårt hem och så har det varit budgettider inom politiken som minsann sett till att jag inte haft för lite att tänka på.
Jag har också haft möjligheten att få vara ute och föreläsa lite. Vilket är så kul! Senaste månaden har jag varit inbjuden till Närpes och Korsnäs MI.
Måste säga att det ger otroligt mycket när jag är ute och talar med människor. Att se de igenkännande nickningarna av en del ger styrka, för att inte tala om de vackra orden jag fått ta del av efter föreläsingarna. En åhörare kom efteråt och sade att hon velat ropa: JA! just så där är det! medan jag talat : )
En grej har jag dock lite svårt att vänja mig med, och det är tårarna som brukar rinne ned för mångas kinder i slutet av min föreläsning... Det känns konstigt, och samtidigt stort, att känna att man kan väcka så starka känslor bara genom att dela med sig av sin syn på livet. På slideshare kan man kolla in en av presentationerna.
Annars knallar och går det ungefär som vanligt hos oss. Anni är lika envis som vanligt och Anton glad & fartfull as usual. Vi har inlett glögg och pepparkakesäsongen med ungarna. De väntar redan på jul och Anton har börjat ropa GOD JUL lite till höger och vänster, senast till damerna i simhallens bastu. Men det blev de bara glada av.
En speciell grej ska jag ännu nämna: lilla jag fick inbjudan till presidentens självständighetsdags mottagning. Kan inte riktigt fatta det ännu, men tycker det är himla kul och en stor ära. Känner jag mig rätt kommer jag dock att var rejält nervös innan. Och rädd för att typ snubbla just när jag ska skaka hand med president Niinistö & fru Haukio... Återstår att se hur jag fixar det ; )
4 kommentarer:
Hej!
Jag har nyligen blivit tipsad om din blogg och inte hunnit följa den desto längre. Vi fick idag reda på att vår son har en kromosom avvikelse. På vilken kromosom har Anton en bit borta? Vet du om någon bra stödgrupp för föräldrar till barn med kromosomavvikelser?
Nina
Vad spännande med inbjudan - lycka till med förberedelserna och hoppas du får en riktigt lyckad och minnesvärd fest!
Alltid roligt att läsa när du skriver ! Men jag pausar också ibland. Kramar
Jag var och lyssnade på dig i Petalax i höst då du föreläste där. Kan bara hålla med andra åhörare -att man som mamma till ett specialbarn känner igen sig otroligt mycket. Det är så givande och ger sån styrka att få ta del av liknande livsberättelser. Hoppas du orkar och hinner fortsätta dela med dig av ert vardagsliv :)
Skicka en kommentar