Kan Anton bli pappa?

Vi är inne i en period när Anni funderar rätt mycket över sin storebror. Ibland med hjärtsnörpande kärlek, andra gånger med rejält "vill ha en vanlig storebror!" funderingar. Och alla dessa känslor måste hon få gå igenom - för att på sitt eget vis - kunna växla mellan landet Normal och Annorlunda.

I kväll funderade hon väldigt mycket kring att hon nog vill bli mamma när hon blir stor. Trots våra duster (tro mig, hon & jag har våra meningsutbyten!), så sa hon att hon vill bli en likadan mamma som mig. Aj så ett litet mammahjärta kan smälta...

Hennes följande fundering var om Anton någonsin ska bli pappa? En fråga även jag ställt mig tusentals gånger, utan att ha ett svar... Är det något jag ens önskar?

Det värmer mitt hjärta att Anni växer och bli klokare. Trots att våra envisa själar mellan varven dunsar mot varandra, verkar hon utveckla ett mod att våga vandra sina egna vägar. Vägar där hon tar i beaktande också andra än sig själva.

Men i takt med att hon utvecklas och får mer insikt i vår annorlunda vardag ökar också hennes frågor kring Anton. Frågor som ibland väcker sorg i mitt mammahjärta... Men trots en viss sorg vid insikter som Anni väcker med sina frågor måste jag säga att det är bra.

Ibland är det kanske så att jag behöver höra frågor som ställs så där rakt av, som bara ett barn kan ställa dem? För att på djupet kunna fundera på de stora och svåra frågorna? 

Något svar på hennes fråga har jag fortfarande inte. Förutom att man aldrig vet med livet: alltid blir det inte som man man tänkt sig, och det kan ända bli bra, fast annorlunda än man tänkt sig.

Och igen funderar jag på hur mycket jag fått lära mig om livet genom mina underbara ungar!