Det är söndag, vilket betyder hemmadag för dig. Vi har haft en bra dag. Hälsat på Mummi. Ätit glas. Och sökt lejon i Trollskogen vår.
Du hoppade med skräckblandad förtjusning till då jag skrämde dig med ett lejonvrål. Du skrattade till och sade, på ditt eget vis, att inga lejon här. Lejon bor i Afrika.
Sen såg vi att en man med hund kom emot oss. Han tittade lite nyfiket på oss och sade, teillä taitaa olla hauskaa? Vi nickade och sade jo. Leijonanmetsästys käynnissä. Han log och vi vandrade vidare.
Jag har släppt på greppet om din hand. Känns ibland som att jag bara håller dig i lillfingret. Du tar dina steg mot ett liv där jag inte är med i allt.
Nu sitter du på din jumppaboll och hoppar medan du ser på BUU-klubben. Ditt favoritprogram. Du hoppar upp och ned, upp och ned. Det hjälper dig att fokusera.
Jag sitter i soffan och bläddrar här på bloggen för att titta på minnen från vårt liv. Och märker att just idag, 14.6, har det gått 15 år sedan min första text!
Minns hur nervös jag var när jag började skriva. Vad skulle folk tänka? Skulle jag bli dömd för att blotta för mycket? Eller skulle jag ens kunna formulera mina tankar? Skulle nån ens läsa?
227 texter (denna blir nummer 228) och 361 094 visningar har det blivit på 15 år. Stort varmt tack till alla som läst och kommenterat under åren!
Numera skriver jag inte alls lika intensivt som i början men nu som då ändå. Vill hålla kvar detta ställe. Ett ställe där mycket av mitt liv samlats och där jag med egna ord får uttrycka mig.
Som skrivet; just idag är det exakt 15 år sedan den första nervösa texten skrevs. Minns hur jag efter publiceringen spänd satt vid köksbordet och funderade på mottagandet.
Och vilket mottagande det sen varit! Tror en och annan tår trillat ned för kinden då jag läst kommentarer. Speciellt värmande har det varit med dem där en annan förälder skrivit att tack för att du beskriver vår värld. Eller då nån kommenterat att de fått en djupare förståelse för oss i landet Annorlunda. Der var ju liksom det som var meningen med hela bloggen.
Bloggen har gett nya bekantskaper och jag har via den blivit tillfrågad att föreläsa. Tror den spelat roll också i att jag fick Fredrika Runeberg priset i tiderna.
Tänkte det kunde firas lite! En gammal hederlig blogg. Bloggar verkar vara lite på utdöende men denna får hållas vid liv mellan varven.
Hur jag ska fira? Med ett varv i skogen och samtidigt fundera på livet som varit. Ett liv som blev annorlunda men ändå så rikt.
