39

Födelsedagen till ära har jag funderat på var i livet jag just nu är? Är jag nöjd med läget?  Vad är viktigt, vad minde viktigt?

Kan lugn konstatera att jag ligger mitt i hela härligheten vad gäller livet. En berg- och dalbana för det mesta, trots tappra försök att hitta ett lugn. Lugnet infinner sig visserligen - stundvis - som små glimtar.

Men livet i landet Annorlunda - i vår lite egna familj - kommer nog inte på långa tider att vara ett lugnt liv. Det ser ungarna till, speciellt Anton. Minns så bra då en lejonmamma sade till mig om honom: "ordet snabb fick en helt ny innebörd". 

Och det är okej. För trots det jobbiga stunderna vi går igenom tror jag att det ännu i livet kommer en tid när jag lite kommer att sakna just den här perioden. När jag är mitt i livet.

Jag brukar tänka att mitt liv är som ett stort pussel som ska sättas ihop för att helheten ska fungera. Ibland fattas det bitar, och då märks det på orken. Men för det mesta lyckas de flesta pusselbitarna passa ihop något så när. Och då rullar det på.

De olika pusselbitarna påverkar helheten. Den viktigaste biten är familjen. Vet jag att de har det okej, har jag bättre ro med de andra bitarna: jobb, samhällsengagemang, vänner och intressen.

Så visst är jag nöjd med hur det är just nu. Mitt liv må vara lite kantstött. Det må ha sina sprickor här och där. Men det håller ihop! Och inte skulle jag vilja ha ett ”perfekt” liv heller. För då tror jag inte jag skulle kunna uppskatta det goda i livet på samma sätt som jag nu gör.

En rätt viktig pusselbit är också jobbet. Brukar tänka att om jag en gång måste spendera så mycket tid borta från familjen (måste ju liksom håva in lite pengar för att betala räkningar...)   så är det otroligt viktigt att jag tycker om det jag gör, och att det känns meningsfullt.

Jag fick häromdagen en diffus förfrågan om jag kunde skicka min CV till en person (fråga inte varför, har ingen idé). Har inte skrivit en på länge, och måste säga det var roligt att få en överblick över vad jag sysslat med under mina 39 år. 

Det var en hel del. Allt från att vara parkarbetare, jobba med människor i svåra situationer till att leda processer och människor. Mycket jobb på gräsrotsnivån, som jag så njuter av. Jag är tacksam till att jag hittat mitt jobbmässiga kall i livet. Att jag trivs med jobbet ger energi till privatlivet. Pusslet hålls bättre ihop då.

Jadidadidaa, nu blev det långa funderingar. Men summa summarum. 39 år är en riktigt bra ålder. Trivs. Och ser fram emot följande 39 år.

ps utöver livsfunderingar har jag nog också jobbat och varit till Tropiclandia med familjen + åkt 20km rullskridskor! Och kolla vilken tårta jag fick : ) Life is quite good!