Det har varit lugnt här på bloggen. Orsaken är ingen annan än att det varit full rulle både privat, på jobbet och politiskt. Ett kort inlägg vill jag ändå dela med mig.
Vi håller på med en del små förändringsarbeten här hemma. En del har med Antons handikapp att göra, andra bara för att vi känner för förändring.
När vi frågat efter offerter har det vid två tillfällen visat sig att vi fått så kallat kamratstöd av totalt okända människor! När jag diskuterade kamin med en man och nämnde att vi har ett specialbarn (måste ta i beaktande vissa aspekter), fick jag veta att han hade ett ADHD-barn själv. Detta ledde till en intressant diskussion om kost och motion för ADHD-barn. Vi fick en bra offert, några bra tips + kamratstöd.
Vid en annan offertdiskussion frågade företagets representant varför vi söker en så speciell lösning på tekniken? Vi svarade att det behövs på grund av vår tjusiga, överaktiva och teknikintresserade son. Och svaret löd: "okej, jag förstår precis, har själv ett autistisk barn. Nu ska jag berätta hur ni löser detta och vad ni behöver."
Konklusionen för mig har varit att åter igen har det visat sig vara positivt att vara öppen vad gäller Antons handikapp. Goda råd, bra offerter och kamratstöd från oväntat håll : )
2 kommentarer:
Hej! hittade din blogg via en som länkat till den på facebook, och vad glad jag blir över det här inlägget! Vi har själva två barn med speciella behov och en del mänskor brukar se kritiskt på oss när vi berättar öppet om deras utmaningar (typ som att vi lämnar ut barnen), medan vi ändå märker att det har effekt på såna personer som behöver få veta sånt här. Mycket bättre att vara öppen om sånt tycker jag! Barnen vet ju själva ändå om att dom är annorlunda, så om man inte pratar om det är det ju som om det är nåt som man behöver dölja, som man skall skämmas för.
Nu ska jag läsa vidare på din blogg, blev bara så ivrig av det här inlägget så jag måste skriva en kommentar först!
Ninette: kul att du hittat hit. O jag till din blogg : ) Kör samma stil som dig: känner att öppenhet är bäst för oss, o funktionshinder är inget man behöver gömma undan.
Men alla gör som de känner är bäst för just deras familj.
Ha det gott!
Skicka en kommentar