Om att följa mitt hjärta

6.11.2001 höll jag denna lapp i mina darrande händer. Jag gick upp till talarstolen vid Vasa stadshus och höll mitt livs första tacktal i och med Bojan Sonntag priset jag fick på grund av engagemang inom missbruksfrågor. Minns ännu mina darrande knän och klappande hjärta innan orden började strömma ur munnen. Ett flöde som började med orden på lappen: "... Jag har valt att följa mitt hjärta"

Så här vid årsskiftet brukar många av oss fundera över det gågna året, så även jag. Kommer fram till att det varit ett otroligt innehållsrikt år! Anni bytte dagis, Anton började sitt andra förskoleår, jag har haft många roliga utmaningar på jobbet och så fick jag åter igen lära mig krumelurerna inom politiken.

Hösten var en tid av oerhört mycket uppmärksamhet på mig personligen och de frågor jag engagerar mig för. Och det är jag tacksam för! Lite konstigt dock att vara så mitt i strålkastarljuset. Men visst kommer jag att som pensionär - sittande i min gungstol - att med ett leende komma ihåg både Fredrika Runeberg stipendiet och att jag 2013 fick träffa landets presidentpar : )

Här i landet Annorlunda har tunga stunder varvats med toppenstunder när mitt hjärta värmts och jag fått skratta tills jag kiknat. Anni har varit lika envis som alltid, och håller på att utvecklas till en självständig liten dam. Anton går fram på sitt eget sätt, i sin egen takt. Äldstingen lever ett självständigt liv med jobb och flickvän.

Jag har ända sedan jag skrev lappen du ser ovan funderat mycket kring detta med intuition, om att följa sitt hjärta. Medans åren gått har jag alltmera vågat lita på min intuition. Visst har jag lyssnat även på förnuftets röst, men när det kommit till kritan har jag valt att följa magkänslan.

När jag nu ser i bakspegeln, på livet i sig och kanske speciellt år 2013, känns det rätt att ha följt mitt hjärta. Mitt nyårslöfte kommer således att vara att fortsätta att följa mitt hjärta, och vänta med spänning vart hjärtat kommer att föra mig år 2014. 

Önskar dig ett riktigt gott nytt år!