Trött hämtade jag Anton från förskolan i dag. Undrade i mitt stilla sinne hur månne dagen varit. Det brukar nämligen förutspå hur kvällen kommer att se ut.
Jag går in och mitt hjärta smälter... Där sitter han, med tre andra barn, och bygger med lego. Det känns oerhört fint att se det. Oftast är han ju för sig själv, i sällskap av assistenten.
Jag frågar hur dagen gått? Svar: riktigt bra. Jag berättar att det känns bra i mitt hjärta att se honom tillsammans med de andra barnen. Jag får veta att de tränar på det nu, bredvid leken.
Jag är tacksam över att han får vara på en bra förskola. Med bra personal och den bästa av assistenter.
Mitt barn håller på att bli bättre på bredvid lek. Och det är stort för mig! Ville bara dela detta med mig: delad glädje är ju dubbel glädje!
4 kommentarer:
Härligt att få lära sig det som kan vara svårt. Och bli förstådd på vägen. Kram!
Va fint, jag är så glad för er skull!
Delar så gärna din glädje eftersom jag jobbar med det du beskriver varje dag! När vi tillsammans lyckas måste man få dela det med nån!
Härligt!Glädje!Kram
Skicka en kommentar