måndag 18 mars 2013

Delaktighet

Jag var i helgen på kurs till Tammerfors. Kehitysvammaisten tukiliitto ordnade kursen kring hur vi vuxna bättre kan lyssna till barnens röst. Att göra dem delaktiga och låta dem påverka sitt liv. 

Ämnet är viktigt med tanke på alla barn, men kanske på ett speciellt sätt när det gäller barn med särskilda behov. Dessa barn är ofta väldigt styrda av oss vuxna. Det är nog bara att ta spegeln i hand och titta på hur jag själv agerar. Antons handikapp gör att allt kring honom är väldigt styrt...

Vi fick ta del av olika metoder som man kan ta till, för att bättre kunna se världen från ett barnperspektiv. Metoder som sagotering, sagomatta, använding av foto & film. Speciellt intressant är "voimauttava valokuvaaminen" metoden (fri översättning stärkande fotografering). Vi kommer att pröva på det. Och det kommer att bli spännande att se resultaten! Kanske även du får ta del av det i ett senare skede.

Jag har annars också på senare tider funderat mycket kring just delaktighet. Om att vi människor behöver få känna oss delaktiga. Känna att vi kan påverka våra liv! Jag ser mycket att detta i mitt arbete. Jag är övertygad om att just en ökad delaktighet skulle vara en av nycklarna till hur förebygga marginalisering av alla de slag. 

Men för att vi ska kunna vara delaktiga krävs också en öppenhet från samhällets sida: att våga låta människor påverka och vara delaktiga i olika processer. Det krävs att vi vågar lyssna på dem - på ett äkta sätt. Det finns mycket dold vishet hos människor. Vishet som bättre kunde tas tillvara. Om vi bara lite vidgar våra vyer...



3 kommentarer:

Maria B sa...

Berätta litelite mer om fotograferingen. Tanken slog mig att kanske kunna använda på jobbet... Passar det där tror du?

Anne Salovaara-Kero sa...

Maria: gå in på metodens moder, Miina Savolainen hemsida så kan du kolla om det skulle passa. Tippar ja : )
http://www.voimauttavavalokuva.net/menetelma.htm

Kram!

Tina sa...

Ja jag hoppas jag är lyhörd för mina barn och försöker lyssna på stort som smått. Men svårt att veta om det är tillräckligt. Särskilt när det rör tösen förstås. Tack för bra läsning som alltid, kram Tina