torsdag 26 januari 2012

Vill du veta hur det gick?


Jag går iväg från mötet. Sväljer tårarna. Vill ju inte gråta mitt på stan bland alla människor. Jag går till bilen, öppnar dörren och sätter mig. Spänningen jag känt av flera dagar släpper och tårarna börjar sakta rulla ned för kinderna. Tårar av lättnad. Jag har ett litet leende på läpparna.

Jag som var så nervös inför mötet gällande Antons skolplikt och var förskolan ska gås... Men mötet gick idealiskt. Jag fick höra det jag så behövde få höra: det är nog föräldrarna som känner sitt barn bäst.

Orsaken till nervositeten är den att man som förälder känner sig i underläge och utsatt i dessa möten. Man vet att man inte har beslutsmakten. Man är nervös även om man som jag deltagit i ett oändligt antal möten i sitt liv. Även när man känner en del av dem som är med på mötet. Även om man vet att man har att göra med sakkunniga som vill barnets bästa. 

Men när mötet handlar om ens eget barn kommer det så nära. Känslorna kommer fram. Och tyvärr har man ju som mamma till specialbarn alltför ofta hamnat i situationer där man tvingas i försvarsposition: man tar till sitt virtuella svärd och kämpar för sitt barn. 

Denna gången behövde jag inte kämpa vilket är en enorm lättnad. Jag vill ge en eloge till de fina människorna som var närvarande vid mötet.

Jag har alltså en son som ska gå sin förskola bland normalstörda barn. Nytt beslut tas nästa år gällande skolan och integrering men riktningen är klar. Jag är nöjd. Nöjd så tårarna trillar ner igen : )

8 kommentarer:

RockMom sa...

Grattis :)
Tror nog att beslutsfattarna lyssnar då de vet att föräldrarna har på klart hur det egna barnet fungerar och vad som kan tänkas vara bäst.
Tycker nog att jag för det mesta har fått det som vi velat ha det.
Kanske för att man är påläst, klok, och vet vad man kan och får kräva :)

Naadi sa...

Vad glad jag blir för er skull!

Anne Salovaara-Kero sa...

Lättnaden är enorm. Har redan några veckor funderat på detta... Glad är jag!

Mia Palonen sa...

Fint! :)

Anonym sa...

Känner igen mig 110%! Fast man troligtvis vet att de förstår, vill man gardera sig, ifall att... Min flicka skall också börja förskolan i höst.
M

Anonym sa...

Oj va skönt. För ändå vet man aldrig helt säkert förrän man träffat alla. Usch. Men nu är de fredag. Skön glad helg. Lycka till me förskolan en rolig utmaning.
H. Sussi S

Tina sa...

Blir varm i hjärtat och glad, härligt att det kan bli rätt och bra.Genomgått ett antal nervösa möten så förstår dig verkligen. Kramar Tina

Camilla sa...

Åh, vad jättebra!!! Kämpa på i er annorlunda, men ändå ibland underbara värld :)