Fångad av byråkratin

I dag har jag skrivit en ansökan om att en synpedagogisk undersökning skulle göras på Anton. Ett flertal sakkunniga har redan i två års tid rekommenderat att den skulle göras. Och att den skall göras innan skolstarten.

Jag har muntligt frågat två instanser huruvida utredningen bekostas av dem. Svar NEJ, hör inte till dem. Det råkar finnas åtminstone en annan familj som har samma ärende på gång. De har skriftligen anhållit från tre olika instanser. Samtliga säger NEJ, hör inte till dem.

Jag har riktigt, riktigt leidon av "sandlådeleken" av detta slag. 

Vad skall man ta sig till i fall som detta? Alla är rörande överens om att utredningen behöver göras. Men ingen vill ta ansvaret för vem som bekostar den... Alternativet är att antingen ge upp (och barnet blir utan en viktigt utredning som på ett väsentligt sätt kan underlätta inlärningen), betala den själv (dyr!) eller att besvära sig.

Du kan gissa vad jag tänker göra? Jep, göra min skriftliga anhållan, vänta på det nekande beskedet och besvära mig sedan. Sen är ju grejen också den att jag inte har någon tröskel att kontakta politiska beslutsfattare...  Som tur är har vi en förstående ordförande i social- och hälsovårdsnämnden som säkert kommer att backa upp oss föräldrar. 

Men jag skulle innerligt önska att människor som från förr lever i en kanske ansträngande situation skulle slippa "bollas" mellan olika "luckor". Det underlättar inte direkt att man måste sätta energi på byråkrati...

Nåja, alltid lär man sig något. Jag har lärt mig att om någon av mina klienter på jobbet blir bollad mellan olika instanser så kommer jag att hjälpa till tills ärendet hittat sin rätta lucka.