Framsteg : )

Ibland är det svårt att se framsteg som Anton gör. Vi vet givetvis att det hela tiden går framåt, om än i en totalt egen takt om man jämför med andra barn. Men i vardagen märker man inte alltid framstegen, speciellt när det mellan varven även känns att vi tar steg tillbaka.


Men i dag var jag så innerligt glad över att se framstegen! Påsken 2011 gjorde vi vårt första försök med att vara påskhäxor. Jag kommer ihåg att jag hade fullt upp med honom då... Han förstod inte varför han inte fick gå in i husen, varför han bara skulle stå på trappan. Han förstod inte heller riktigt varför man inte genast på momangen skulle stoppa godiset i munnen, speciellt med pappret på.


Men i dag... Han var som en ängel! Stod snällt vid trappan utan att jag måste stoppa honom från att storma in i husen. Han tackade snällt för godisen. Sade glatt glad påsk och lät godiset vara i den lilla hinken ända tills vi kom hem. Det du!

Det är speciellt vid tillfällen som dessa, när man kan jämföra med situationen en tid tillbaka, som man kan se framstegen. De finns och de kommer fler. I hans egen takt. Det gäller bara för mig att ha tålamod... Och njuta när jag så här klart och tydligt kan se framstegen : )


Glad påsk och njut av våren!