Anton,
du har varit fundersam de senaste dagarna. Undrat varför jag varit så
mycket i telefon, suttit vid datorn. Det är för att jag försökt få med
folk, försökt få dem att engagera sig för missbruksvården. Och vet du,
jag är så glad, ända in i själven, för hur positivt människor tagit emot
mina samtal.
De
har brytt sig. De har sagt att detta ska vi tillsammans fixa. Klart vi
ska ha anstaltsvård även på svenska! Jag har blivit känslomässigt rörd
av deras respons. Det må ligga en del politik i frågan, men i grund och
botten beror engagemanget på omtanke om våra medmänniskor.
Och
det ger mig hopp om även din framtid. Framtiden jag mellan varven oroar
mig för. Hur blir det med din vård i framtiden, om det bara är pengar
som styr? Sådant oroar jag mig för. Speciellt för tiden efter att jag och pappa inte mera finns här för dig.
Men
samtalen i dagarna har gett mig hopp. Människor bryr sig. Och jag
hoppas att den dagen du behöver någon som engagerar sig för dig - för
din omsorg - så finns människorna där.
Det är för varandra vi människor finns till.
************************************************************************************************
Det blåser kring den svenskspråkiga missbruksvården i Finland. Går det dåligt, har vi efter årsskiftet ingen anstaltsvård på svenska. En tanke som skrämmer mig. Det är nämligen en frågan om liv eller död för vissa av våra medmänniskor.
Jag fick idag av en journalist frågan om jag helt självmant tagit mig an frågan. Om jag själv tagit initiativet till att försöka hitta en samsyn i regionen, i Svenskfinland, för att rädda den svenskspråkiga missbruksvården?
Mitt svar blev: jag bara måste ju.
Men vet du vad? Jag är ingalunda ensam som engagerar mig! Alla - precis alla - jag hittills talat med är av samma åsikt. Vi ska hitta en lösning som även på sikt garanterar den svenskspråkiga missbruksvården. Och mitt hjärta har svämmat över av människors omtanke. Trots ekonomiskt dåliga tider, så finns medmänskligheten där. Tillsammans är vi starka.
Det som nu krävs av Kårkulla samkommuns fullmäktige vid mötet 12.10 är att ge tilläggstid till kommunerna för att hitta en lösning. Ge oss tid, så kommer vi tillsammans att hitta en lösning som på sikt garanterar den svenskspråkiga missbruksvården i Finland. En vård som vi tillsammans ska utveckla till att motsvara behovet våra missbrukare, och deras anhöriga, har.
För som jag ovan skrev: det är för varandra vi människor finns till
För som jag ovan skrev: det är för varandra vi människor finns till
7 kommentarer:
Svensk eller finsk. Missbrukare är "loosers", ingenting att satsa på :(
Ja, det är den mottagningen missbrukarna ofta får... Men tillsammans kan vi jobba för att ändra på den attityden. Alla är lika värda. Punkt och slut.
Tack att du bryr dig! Lycka till!
Räknade på det hela och skulle jätte gärna engagera mig men har så många projekt på gång. Som kommer att sluta med en välgörenhetsorganisation som koordinerar ihop olika grupper i olika skeden i livet och som har olika livssituationer.
Det finns som många människor som borde hitta varandra för att kunna hjälpa varandra, men då behövs det ett nätverk en organisation som samlar upp dessa och har färdiga system som fungerar. Att få staten att finansiera kan man ju glömma, har för länge sedan tappat förtroendet på politiken. Är väldigt intresserad av företagande så tanken är att bygga upp några större företag därifrån finansieringen kommer. Då man pratar större företag så är några 100 000 inte så mycket. Men inom ickevinstdrivande välgörenhetsarbete är några 100 000 väldigt mycket, som kommer att kunna hjälpa många människor.
Vill man göra förändring så bör man själv engagera sig.
Är planen att försöka påverka politiskt, eller att fixa finansieringen från privatpersoner och företagare?
Om du behöver hjälp så kommer jag gärna med tips och delar gärna med mig av det nätverk jag har!
Jag har bara suttit och väntat och hoppats att någon skulle engagera sig i denna fråga! För som sagt börjar jag hel hjärtat med detta nu så kommer mina andra projekt att lida och allting blir uppskjutet. Finland har hårda år framför sig så jag är mycket förtegen om bygga upp organisationen så fort som möjligt.
Mvh
William
Vad kunde man göra helt konkret, gällande dethär, att rädda Missbrukarvården och vad allt, är då på gång, tydligen gällande att skära ner, för har inte fölgt med allt? Då jag i aprill 2009, var på en sk Stödd Semester i Pieksämäki, råkade jag som Rummskompis ha en, som hade varit på någon form av Missbrukarrehabilitering på Tyynelän Kuntoutuskeskus, som ligger vid samma sjö, vid vilken Semesterhemmet där jag var, även ligger och han berättade, hur nöjd, han var med Rehabiliteringen där, men då han med bilen, var påväg på vår Semester, körde han och tittade mot Tyynelä och sa, att det verkade förvånansvärt ödsligt där och misstänkte, att monne det har lagts ner? Noja, jag Googlade på Nätet och mycket riktigt, hade de i slutet av mars samma år, "hemförlovat" de sista Anstaltsrehabiliteringskunderna och satsar sedan ändast på Öppen Rehabilitering och -andra Projekt, så tyvärr, hade han rätt och varje dag, sa han, att Tyyneläs mat, är som ett Stående Bord och bättre, än på Semesterhemmet, korv, fick man grilla varje dag, man kunde arbeta med allt möjligt varje dag, älda bastun osv, så kanske den Vården, ännu skulle har behövats.
Blir så himla ledsen över kommentarer som loosers och liknande. Samtidigt glad över att du skriver och bryr dej. Som psykiskt sjuk,förtidspensionär,någorlunda ung 38 år,får man möta många fördomar också sådana som loosers och liknande.
Att pixne med svensk vård och också kårkulla med svensk vård hotas vid vårdreformen tycker jag tyvärr är exempel mot de hot svenskan upplever och fruktansvärt rent ut sagt. Trycket på de anhöriga kommer att bli ännu högre. Hur mycket ska de anhöriga orka innan de också blir sjuka eller utbrända. Dagens psykvård med bla. de tyvärr färska exemplet om vanvård vid Kuppis i Åbo är hemsk. Tyvärr finns det säkert många liknande fall som inte kommer fram i media.
Heja dej Anne! Din blogg behövs. Du är beundransvärd som orkar bry dej och kämpa för din sons rätt till ett bra liv.
hej jag heter Rebecka och har läst allt du har skrivit om ditt liv me ditt barn . Du är så himla duktig och försätt me du gör du kommer att klara dig
Skicka en kommentar