Vi har utrett det. Prövat med ändrad dos på medicinen, precis som läkaren rekommenderade. Det hjälpte inte. Tyvärr. Och det oroar mig lite. För när du inte blir förstådd, blir du oroligare. Och vem skulle inte det?
Vi fortsätter vår vandring. Du studsar dig fram. Börjar sjunga Shallow. En sång som din assistent lärt dig. En vacker sång.
Vi kommer till tunneln. Vi stannar. Och börjar tillsammans sjunga sången. Med hög röst, så det ekar. Du tittar förtjust kring dig. Jag vågar klämma i lite extra, för jag ser ingen som kan höra oss.
Och sen kommer det människor. De låtsas att inte se oss. Eller höra oss. Viker av på den lilla stigen innan tunneln. Kanske för att de inte riktigt vet hur de ska bemöta två människor sjungandes i en tunnel?
Det där med bemötanden är annars nåt jag har nära hjärtat. Har föreläst om det. Många gånger. Om att vi människor genom att visa på vår egen sårbarhet kan stärkas. Och när vi genom sårbarheten stärks blir världen lite mjukare. Lite mer mottaglig för skavankerna i själen.
Fasaderna kläs då av och vi möts människa till människa,
Vi fortstätter vår vandring, kommer till tågparken. Jag gäspar lite. Är trött. Du vaknade lite efter fem i morse. Du tittar på mig undrande. Frågar om mamma är trött? Jag nickar och säger, jo mamma är lite trött. Men det gör inget.
Du kommer fram till mig. Och jag hajar igen till lite. Du har blivit så lång. Huvudet längre än mig. Du tar ett stadigt tag om mig, händerna runt mig och ger mig en stor kram. Pussar mig på kinden och säger med tydlig röst: "mamma, mamma, mamma jag älskar dig".
Och plötsligt gör tröttheten ingenting. För vi är mitt inne i livets djupaste mening.
1 kommentar:
Bra Låt, som Jag nu, hörde första Gången, men även, vore det Roligt, om Ni Bandade/Filmade, hur det Låter, då Ni Sjunger på den där i Tunneln, som kanske, äkar, eller inte? Som Barn, nöjde jag mig ändast, genom, att skälla som en Hund, Gala som en Tupp, även gala som en Gök osv i "Kukku-Tunneln," som den fick heta, då det faktiskt äkade enormt i den på 70-Talet, men äkot, mindskade under Årtionden och då Jag i Januari i År, Besökte Trakterna, äkade det lika litet, men Tunneln, fanns kvar. Det är ju Jätte Synd, om det har gått sådär med Talet, så Hoppas, att Orsaken till detta, ännu Hittas och någon Lösning till Åtjärder! Har Anton, redan fått sk Mannsröst, då Han snart, ju Fyller 15, vilken Röst, jag ännu, har svårt, att föreställa mig hos Honom, men sådan, är ju Rösternas Natur och Grattis, även till 47-Åriga Mamma Annorlunda på Födelsedagen, den 30.5!
Skicka en kommentar