Tjahapp, nu har jag prövat på att blogga i en veckas tid. Och gissa vad? Jag känner redan igen tecken på att utveckla ett beroende... Ett beroende som kan leda till Blogaholism, ett allvarligt, tvångsmässigt tillstånd sittandes vid datorn, hackandes på tangenterna med en vild blick. Scary stuff!
Så JA, det ser ut som att jag ska fortsätta en tid ännu. Finns liksom en del osagt kvar... Som tur är så råkar jag ha en del kunskap kring det här med beroenden och hur det utvecklas. Ska ta tillvara på den kunskapen och försöka hålla bloggandet på en rimlig nivå.
Det som lockar mig till att skriva är processen som sätts igång i min hjärna. Det känns som att det finns så mycket jag vill dela med mig av. Och den lilla narcissisten i mig tror ju att det faktiskt kanske spelar roll: att du som läsare får en inblick i hur livet i landet Annorlunda är. Att du får ett vidare perspektiv på oss som lever i Annorlunda.
Våra lite annorlunda medmänniskor med olika slags funktionshinder är trots allt inte så annorlunda om vi tror. Det är vi "normalstörda" som har griller i huvudet och gör dem mer annorlunda än de är. De har precis samma känslor och behov som du och jag. Bara lite annorlunda sätt att uttrycka dem. Men det är genom förståelse för varandra som vi kan göra världen till en bättre plats att leva på, för alla. Och det är det jag vill med min blogg.
Oops, nu låter jag som en blåögd, naiv världsförbättrare. Men det struntar jag i! Jag tror ju nog att det går ; ) Tack för att du läst mina inlägg! Och fatta, på en vecka har bloggen redan närmare 900 besök!
Kram och sköt om er!
Välkommen till min blogg! Här skriver jag brev från landet Annorlunda, brev som beskriver en verklighet som kan vara lite annorlunda. Är du intresserad av att läsa om mina tankar kring familjelivet eller olika samhällsfrågor jag engagerar mig i önskar jag dig varmt välkommen. Jag tänker inte försköna verkligheten, men inte heller göra den svårare än den är. Men jag lovar, jag kommer att vara ärlig.
tisdag 21 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lupaan äiti ristiä käteni
Istumme keittiön pöydän ääressä. Olen siirtänyt tuolin niin, että pääset rollaattorisi kanssa helpommin pöydän ääreen. Keitän meille teetä. ...
-
Jag stänger dörren. Jag hör Anton förtvivlat gråta och gång på gång upprepa "mamma kommer snart, mamma kommer snart, mamma kommer snar...
-
Mitt modersmål är finska. Av lyckliga omständigheter har jag ändå haft lyckan att få bli tvåspråkig. Jag är registrerad som finskspråkig. ...
-
Jag blev Mamma Annorlunda i samband med att vårt mellersta barn blev klassad som annorlunda. Att vara mamma till ett utvecklingsstört barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar