Sitter här hemma och njuter av en lugn stund innan jag ska iväg till jobbet. Anton är redan på dagis och Anni sussar sött med sin pappa. Lilla damen hade igår lite feber så hon får vara hemma i dag.
Vi ska på eftermiddagen åka på familjeläger som ordnas av FDUV, till Norrvalla. Och jag har så höga förväntningar! Ska bli roligt att träffa nya familjer som har liknande livssituation som vi. Hoppas bara att Lillon tillfrisknar! Om inte, får hon vara hos Mummi i natt och komma i morgon.
Vi har tidigare varit på två läger, och har jättefin erfarenhet av dem. De tidigare lägren har dock varit finskspråkiga och långt borta hemifrån. Nu ska vi få träffa svenskspråkiga familjer från nejden.
Jag känner faktiskt bara en av dem från tidigare, så där "in real life". Jag har haft lyckan att via fb och bloggen virtuellt lära känna en annan deltagare också.
Visst är det lustigt hur det kan kännas att man nästan känner någon fast man aldrig träffats? Bara genom att man följt dennes skriverier på fb och hur man kommenterat varandras skrifter? Det tycker jag är styrkan med sociala medier!
Det är inte bara jag som har höga förväntningar. Ungarna har det också. Våra barn bara älskar att åka på hotell (potell på deras språk). Och de väntar med förtjusning att få äta på restaurang. Jag har den senaste veckan fått höra tjat om "potell o lestaulang snalt" så det räcker för ett år framöver : )
Vi ska på eftermiddagen åka på familjeläger som ordnas av FDUV, till Norrvalla. Och jag har så höga förväntningar! Ska bli roligt att träffa nya familjer som har liknande livssituation som vi. Hoppas bara att Lillon tillfrisknar! Om inte, får hon vara hos Mummi i natt och komma i morgon.
Vi har tidigare varit på två läger, och har jättefin erfarenhet av dem. De tidigare lägren har dock varit finskspråkiga och långt borta hemifrån. Nu ska vi få träffa svenskspråkiga familjer från nejden.
Jag känner faktiskt bara en av dem från tidigare, så där "in real life". Jag har haft lyckan att via fb och bloggen virtuellt lära känna en annan deltagare också.
Visst är det lustigt hur det kan kännas att man nästan känner någon fast man aldrig träffats? Bara genom att man följt dennes skriverier på fb och hur man kommenterat varandras skrifter? Det tycker jag är styrkan med sociala medier!
Det är inte bara jag som har höga förväntningar. Ungarna har det också. Våra barn bara älskar att åka på hotell (potell på deras språk). Och de väntar med förtjusning att få äta på restaurang. Jag har den senaste veckan fått höra tjat om "potell o lestaulang snalt" så det räcker för ett år framöver : )
Nu ska jag hälla i mig kaffet och cykla iväg till jobbet. Ha en bra helg!
3 kommentarer:
Vad roligt för er att ni får åka iväg! Jag var själv under några år lägerledare på dessa läger som FDUV ordnade och de var väldigt givande och intressanta. För syskonen till "specialbarnen" var lägren också betydelsefulla, genom att de fick träffa andra i samma situation. Anni e kanske liten ännu, men jag kommer väl ihåg de lite äldre som fann varandra och kunde dela erfarenheter hur det är att ha syskon med olika funktionshinder. Ha ett bra veckoslut :)!
-Eva-
Vi var också på ett sånt läger, men vi började för sent, ungarna var för gamla..så speciellt storebror, som då var 11, tyckte det var det tråkigaste han varit med om i hela sitt liv..vilket förstås smittade av sig på lillebror ;) Så det blev bara den gången, vilket var synd, för det gav MIG massor.
Njut av potellet!
Låter spännande ! Skulle jag också vilja göra. Hoppas allt blir bra för er, kram Tina
Skicka en kommentar