lördag 8 oktober 2011

12 - 1 till de äldre

Har i dag varit ute på vift med barnen. Till stan, lekparken, kiosken, café, loppis osv. Och givetvis mötte vi en hel del människor. Människor som Anton glatt sade HEJ! till


Jag gjorde ett litet statistiskt test igen. Kollade hur många som hälsar tillbaka och vem dessa är. Ylläri pylläri blev andelen som hejar åter igen liten: typ 1/10 hälsade tillbaka. And guess what: av 13 som hälsade så hörde 12 till ålderskategorin + 60 år! Föga överraskande för mig, har tidigare konstaterat samma sak. Har tidigare skrivit ett längre inlägg om det här med att hälsa, här kan du läsa den.

Perklades en stund igen över vilka tråkmånsar resten av oss är, som inte fattar att hälsa tillbaka när någon glatt säger hej och oftast till och med lyfter på handen till hälsning. Men sen bestämde jag mig för att sluta perklas och istället vara glad för alla härliga mumin och mufin som hälsar på oss. Pensionärer med glimten i ögat som förstår sig på vett och etikett och hälsar på oss är mina nya idoler : )

6 kommentarer:

RockMom sa...

Skulle ni vara i sydeuropa skulle alla säga hej. Finska människor är tystlåtna och blyga.
Jag skall försöka komma ihåg att hälsa på alla som säger hej hädanefter

Naadi sa...

Jag försöker alltid hälsa tillbaka med ett leende, om nån överraskar mig med ett "Hej". För oftast är det ju den spontana reaktionen - va roligt!

Malin sa...

Känner igen det där. Jag tycker det e så synd att man inte kan säga hej åt ett barn. Min dotter tycker det är super roligt att hälsa på folk, sällan får hon ett svar. :( Vad säger man då? Hur förklarar man åt en 1åringen eller äldre att nån inte hälsar på honom/henne?

Anonym sa...

Jag mötte en glad pojke i söndags och hann inte säga hej innan vi hade ryggarna åt varandra (mitt på skyddsvägen) men fick nu fram ett leende i alla fall (i tid) och blev själv på gott humör... kom att tänka på er och blev ledsen över att jag var lite sen med hej:et... men är hoppeligen lite snabbare nästa gång :D
/Maria

Anonym sa...

Jag läser din blogg och är väldigt berörd av ditt sätt att skriva och hur du "blottar" dina känslor inför okända läsare. Du ger oss en insikt i hur rikt livet kan vara trots att det är "annorlunda". Beundrar din styrka! Jag tycker att du är värd att bli nominerad till Bloggpriset 2011 och hoppas att andra också sätter sin röst på dig! Mvh, Linda

Anne Salovaara-Kero sa...

HEJ!
Det är kanske så att vi har så himla bråttom i dagens samhälle att vi inte hinner se varandra, och därmed inte heller hälsa?
Jag får själv också kämpa med det. Ibland rusar man ju bara omkring med en stirrig blick och har bråttom. Missar säkert då också någon som glatt ler mot en...
Men försöker alltid hälsa på alla som hälsar : )

Bloggpriset: alltså på riktigt så hade jag ju inte ens hört om något sådant! Jag har så lite tid att följa med "bloggvärlden" så jag totalt missat det. Jag bara skriver jag : ) Men kul om någon har nominerat den här bloggen.

Kram på er alla och sköt om er! Anne