Vem har du lekt med i dag?

I dag frågade jag - min vana trogen - Anton vem han lekt med i dag? Väntade mig förstås namnet på hans assistent. För det är svaret jag under alla dessa år hittills fått. Jag har i hemlighet hoppats att han någon dag ska säga namnet på ett barn. 

Jag har till och med försökt leda samtalet i den riktningen, frågat om han inte lekt med x eller y? Och alltid samma svar: han har lekt med assistenten. Och det har gjort lite ont i mitt mammahjärta...

I dag svarade han med klar och tydlig röst att han lekt med x, ett av barnen på  förskolan! Och jag jublar inombords!

Visst har han också tidigare lekt med andra barn. Men hittills har det inte varit så att han själv upplevt det så starkt att han kommer ihåg det och vill berätta det. Min tolkning är att denna gång har han känt sig delaktig på ett annat sätt.

Jag drömmer inte om att han ska bli bästis med någon "normalstörd". Jag vet - alltför väl - att han behöver söka sina djupare sociala kontakter, vännerna, från dem som också lever i landet Annorlunda. 

Men i väntan på riktiga vänner tycker jag att det är oerhört viktigt att han så småningom lär sig leka mer och mer med andra barn, de "vanliga". Att han lär sig det sociala samspelet oss människor emellan. Att han känner att han är en i gänget. 

Därför känns det så jädrans fint att få höra att han själv upplever att han lekt med ett annat barn i dag. Tror bestämt jag är lite lycklig just precis nu : )