Att dela sitt innersta

Jag fick för en tid sedan frågan om hur jag vågar skriva så öppet här på bloggen. Om hur jag valt att blotta mig så, om jag inte är rädd att det ska tisslas och tasslas om mig? Om jag inte känner mig "uttittad" i min relativt lilla hemstad?

Jag berättade för hen att jag inte upplever att jag förlorar något på att vara öppen. Jag har nu skrivit sedan juni 2011 och hittills känt att bloggen enbart fört med sig positiva grejer. Det är som en god spiral: när jag ger av mig så får jag minst lika mycket tillbaka…

Visst funderade jag själv också i början om varför jag valt detta sättet att blogga. Hittade faktiskt inlägget nedan, som jag skrivit 19.9.2011. Det håller fortfarande sträck : ) Ha det bra!

Anne

************************************************************************************

Jag har de senaste dagarna funderat kring varför i hela fridens namn jag insisterar på att blotta mitt innersta inför så många människor. Kända som okända. Jag har försökt ändra stuk och gjort några misslyckade försök att skriva ett käckt och roligt inlägg om något vardagligt. Men icke, de inläggen fick sig av delete knappen. Det kändes helt enkelt inte som mitt sätt att skriva. Bloggvärlden är dessutom full av fina bloggar om allt mellan himmel och jord. Jag har inget nytt att tillföra på inrednings-mode-mat-shopping-sport fronten.

Så nej, jag kommer inte heller framöver att dela min garderob med dig. Jag vill inte. Och ärligt talat, du skulle tycka den är tråkig! Ett avslöjande kan jag dock sträcka mig till: jag älskar yllesockor! Har massor och mängder av dem tack vare min underbara mamma. Använder dem året runt ; )

Jag kommer inte heller att pina dig med foton från mitt hem. För nej, jag vill inte dela mitt hem med dig. Det är liksom mitt och min familjs.

Jag tror dessutom att du som läsare inte är så intresserad över hurudan frisyr jag haft idag (avslöjande nr 2: har haft samma frilla i typ 20 år), eller vilka kläder mina barn haft på sig. Eller vilken mat jag serverat. Det är inte därför du är in och tittar hit, eller hur?

Jag vet inte varför du kommer hit men jag är tacksam över att du gör det. Och trots att jag inte delar min garderob med dig vill jag dela något annat med dig.

Jag är villig att dela av mitt hjärta, mitt liv, mitt innersta med dig. Jag är beredd att även framöver vända ut och in på det innersta i mig. Varför? Jo, för om du genom att läsa texterna får en djupare förståelse av oss här i landet Annorlunda så är det värt varenda mening, vartenda ord, varenda bokstav jag skrivit. Då kan vi tillsammans öka på toleransen i vår värld, du och jag.