Drömmen om att få släppa greppet

Anton tittar mig stint i ögonen och säger att han vill gå ut på gården, ensam. Han stampar foten i golvet och säger Anton Anton vill vill vill vill vill gå ensam ut. Jag tittar tillbaka och funderar snabbt på en replik för att svänga på hans önskan. Jag säger: nej vet du vad Anton? Vi ska ju busa nu! Han nöjer sig och går skrattande upp för trapporna till övre våningen där vi sätter igång med hans favoritlek; att busa.

Vi busar samtidigt som en tår fälls inom mig. Jag önskar jag kunde uppfylla hans önskan. Jag önskar jag kunde låta honom gå ut själv. Men ännu är det inte möjligt. Kanske om två, tre eller fem år? Men inte än.

Jag har en dröm som regelbundet hälsar på mig nattetid. Den tangerar min önskan om att kunna släppa greppet om Anton. Att han ska vara så pass självständig att han ensam kan gå ut.

I drömmen är det försommar. Syrenen bredvid porten till vår gård blommar. Doften är ljuvlig, jag kan känna den även i drömmen. Jag går hand i hand med Anton till porten. Öppnar den. Släpper hans hand. Han går till bilparkeringen - vänder sig - vinkar glatt och ger mig en slängpuss. Jag står vid porten och ser hur han går i väg. Han är på väg till lekparken ett kvarter ifrån oss. Helt själv.

Och så slutar drömmen, med mig ståendes vid porten, tittande på hans ryggtavla. Med ett leende på läpparna.

Tillsvidare håller vi vuxna omkring Anton honom stadigt i handen. Ibland i ett järngrepp, iband fjäderlätt. Vi följer honom som en skugga, vart han än går. Han behöver det. Hans omgivning behöver det. 

Ibland släpper vi taget en stund. Vi tar ett steg tillbaka för att se hur han fixar friheten. Med tiden hoppas jag vi ska kunna släppa hans hand oftare. Jag hoppas vi ska kunna förflytta oss längre ifrån honom. Jag hoppas vi ska kunna ge honom mera självständighet. Mera frihet.

Men än är inte tiden mogen. I väntan på det står jag stadigt bakom hans rygg. Låter honom tryggt vila sitt huvud mot mig. Håller lugnande min hand om honom. 

Men inom mig spirar ett hopp om att min dröm om att se honom själv gå ut genom vår port ännu blir en sanndröm.