lördag 29 juni 2013

Perspektiv och paus

Ibland funderar jag på om jag överdriver med att det kan vara rätt tufft mellan varven. Jag frågar mig: kanske jag bara inbillar mig? Kanske detta inte är så svårt? Kanske jag bara är lat och vill ha en massa extra hjälp och service?

Så fundersam kan jag bli. Man blir ju liksom van med tillståndet att konstant vara på alerten.  Att alltid, alltid vara steget före den underbara killen som kan driva mig näst intill  desperation.

Men sedan brukar det hända att jag får det bekräftat. Att jag får perspektiv. Det är inte jag som inbillar mig. Inte jag som är "lat". Det är tufft. 

Igår hände det igen. Jag ringde hemtjänsten för att kolla hur mycket hjälp vi kan få under juli. J ska tillbaka på jobb på onsdag och jag blir ensam med barnen till slutet av juli, de dagar han jobbar.

Jag hade lite småjobbigt att fråga efter extra turer. Kände mig som gnälliga mamman som vill ha hjälp. Mamman som vill ha glimtar av egentid under semestern... Inte har ju "normalstörda" barns mammor det heller. Eller?

Den fina kvinnan jag talade med på hemtjänsten sade mig att de skickar två personer (i och med att vår ordinarie är på semester) hem till oss de dagar jag är själv. TVÅ! Två personer för att i tre timmars perioder klara det jag fixar mer eller mindre varje dag, dygn vid behov. 

Lite jobbigt att få det bekräftat att vi tydligen har det så pass pressat att det behövs två vuxna för att klara av vårt kalas. Samtidigt väldigt befriande att inse att ja, detta är inte lätt. Det är inte jag som är gnällig...

För hur mycket jag än älskar killen så ändrar det inte på att vi behöver hjälp. Annars orkar inte jag. Vi. 

Då är det bara att svälja stoltheten och tacka och ta emot det stöd som samhället kan ge oss. Och vara tacksam över att vi i Vasa har det så pass bra ställt som vi har det... I augusti medverkar jag i ett program där vi får se att långt ifrån alla kommuner sköter sig lika väl som min hemstad.

Men för att spara på krutet - orken - kommer jag att åter igen ta paus under semestern. Datorn ska fram bara vid nödfall, som för att betala räkningar. Hoppeligen känner jag mig taggad att skriva nya inlägg igen efter semestern.

Jag önskar dig en riktigt bra och skön sommar. Och hoppas på att få träffa dig här igen i augusti. Ta hand om dig och de dina! Anne

3 kommentarer:

Maria sa...

Njut av semestern och självklart syns vi! Om inte förr så till hösten,kram!

Anci sa...

Ooo, hittade din blogg idag, vilket fynd!
Är en mamma med "normalstörda" barn som just nu har semester från dom (dvs jag jobbar och pappa tog med dom på tältutflykt), njuter kolossalt! Och vet att jag funkar bättre som mamma om jag får andas! Det gör vi alla, så NJUT!

Anne Salovaara-Kero sa...

Välkommen för att ta del av vårt liv Anci! O du har så rätt, bra med andningspauser mellan varven : )