Anton sade i kväll när jag nattade honom att "snart kommer monster". Och jag blev överlycklig! Det är första gången han har uttryckt den sortens rädslor. Han var inte direkt rädd, men ändå. Och jag bara jublade inombords!
Okej, nu tycker du som läser att jag totalt tappat konceptet. Men snälla du, läs till slut och du kommer att förstå.
Anni som är 1 år och 8 månader yngre har redan i ett års tid mellan varven pratat om spöken och monster. Och det är ju helt normalt, det hör till barns utveckling. Enligt forskning är det kring 2-3 års åldern som barn brukar börja känna rädsla när det är mörkt, för spöken, troll med mera.
Anton har hittills inte noterat sådant desto mera. Därför tycker jag det är helt underbart att han kommit så långt i sin utveckling att han kan fantisera om monster! Han kan använda sin fantasi ; ) Och kan han använda den för spöken och monster kommer han att kunna använda den för att leka mamma-pappa-barn, tjuv och polis och andra andra lekar som kräver fantasi.
Det i sin tur betyder att han kommer att bli bättre på att hänga med i lekar med andra barn. Och det om något är något han vill... Han vill så hjärtans gärna leka med andra barn och han "pratar" om det på sitt vis. Men han har så svårt att hänga med... Och en mammas hjärta bara blöder då man ser att han vill, men att det ändå inte riktigt funkar. Men kvällen monsterfunderingar ger mig tonvis med hopp om att vi är på rätt väg. Han kommer att bli bättre på att leka och njuta av det.
Så sådana konstiga funderingar har vi idag i landet Annorlunda. Vi säger heja för monster!
Välkommen till min blogg! Här skriver jag brev från landet Annorlunda, brev som beskriver en verklighet som kan vara lite annorlunda. Är du intresserad av att läsa om mina tankar kring familjelivet eller olika samhällsfrågor jag engagerar mig i önskar jag dig varmt välkommen. Jag tänker inte försköna verkligheten, men inte heller göra den svårare än den är. Men jag lovar, jag kommer att vara ärlig.
onsdag 22 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lupaan äiti ristiä käteni
Istumme keittiön pöydän ääressä. Olen siirtänyt tuolin niin, että pääset rollaattorisi kanssa helpommin pöydän ääreen. Keitän meille teetä. ...
-
Jag stänger dörren. Jag hör Anton förtvivlat gråta och gång på gång upprepa "mamma kommer snart, mamma kommer snart, mamma kommer snar...
-
Mitt modersmål är finska. Av lyckliga omständigheter har jag ändå haft lyckan att få bli tvåspråkig. Jag är registrerad som finskspråkig. ...
-
Jag blev Mamma Annorlunda i samband med att vårt mellersta barn blev klassad som annorlunda. Att vara mamma till ett utvecklingsstört barn...
3 kommentarer:
Heja, heja för monster! Roligt att ta del av det du skriver, förhoppningsvis förstår vi i er omgivning er situation lite bättre då också. Du är duktig!! Kanske ridturen blir av nästa vecka? Vi rings! Kram, Anna
Tack vännen! Vi fick ju gäster ni i veckan vilket jag glömde i strutthelgen. Men absolut nästa vecka ; ) Helst dagtid om det passar. Kram o så hörs vi.
De är ju kul att höra att de går framåt.
Skicka en kommentar