Kommer plötsligt på att jag glömt berätta att Anton fick sin fjärde diagnos i december. Nämligen F90.0. Som på klarspråk heter adhd. Vi har påbörjat medikinet medicinering förra veckan och ska testa oss fram nu, om det skulle vara till hjälp för honom.
Förhoppningarna är så där i smyg höga, å andra sidan vågar jag inte hoppas alls. Tudelat med andra ord. Ska berätta mer när vi ser hur det framskrider. Så sådant från landet Annorlunda.
ps. I morgon är en STOR dag. Vår äldsta unge a) fyller 20 år! b) svär faned i Kajaani. Tyvärr kan jag inte närvara vid faneden. Men bästa mannen är på plats. Och så hoppas jag få den unge mannen hem på födelsedagsmiddag på söndag : )
4 kommentarer:
Jag har försökt mig på några formuleringar, men suddat ut allt. Igen och igen. Men kanske det inte behövs så många ord. Stor klapp i ryggen. Och en kram.
Maria: ord behövs ej. Kramen tar jag tacksamt emot. O sänder en tillbaka till dig.
Voimia <3
-anneli-
Tack! Den värmde!
Skicka en kommentar