torsdag 29 augusti 2013

Hopp, mod och styrka

Hopp, mod och styrka, det har jag fått under de senaste fyra dagarna. I stora doser.

Hopp om att livet blir mera hanterbart. Hopp om att det blir lugnare. Hopp om att Anton på sitt eget sätt ska kunna stå på sina egna ben. Hopp om att Anni kommer att bli stark i sig själv. Hopp om att vi som föräldrar kommer att klara detta, tillsammans.

Jag har också fått mod. Mod att pröva på nya metoder, som kanske ger resultat i en för oss alla lättare vardag.

För att våga ge in mig i det nya, som jag vet att på många sätt kommer att vara krävande behöver jag styrka. Styrka fick jag också i dagarna.

Kanske du undrar hur jag överösts med dessa känslor just nu? Jo, det är ser du så att vi varit på en anpassninsgsträningskurs för barn med krävande beteende, ordnat av fpa och Kehitysvammaisten tukiliitto. 

Och jag har fått träffa så fina, så starka, så underbara föräldrar. Föräldrar som delat med sig av sin vardag, sitt liv. Föräldrar som gett mig råd, nickat igenkännande till mina funderingar och framförallt förstått mig in på djupet.

Och jag ska säga dig: det är nåt av den finaste gåva man kan få av en annan människa, att få känna sig djupt förstådd. 

Denna torsdag avslutas därmed i en känsla av tacksamhet. Tacksamhet över att jag åter igen fått lära känna nya människor. Människor jag inte skulle ha fått lära känna utan Antons handikapp. 


1 kommentar:

Tina sa...

Härligt inlägg, blir varm och glad. Kramar