söndag 13 november 2011

Änglar bland oss

Jag har många gånger funderat på hur många fina människor jag mött på grund av Antons handikapp. Människor som jag annars inte skulle ha mött. Människor som berikar mitt liv på ett obeskrivligt sätt.


Vi har runt oss ett gard bestående av dagispersonal, assistenter (gamla och nuvarande), terapeuter av olika slag, läkare, socialarbetare, handledare, hemhjälp med flera. Därtill alla familjer som själv har handikappade barn som jag kommit i kontakt med. För att inte tala om släkt och vänner. Underbara, fina, engagerade människor. 


Det som slagit mig speciellt är att många av dessa människor går "utanför ramarna av det vanliga". Tidigare assistenter som vill behålla kontakten med Anton och kommer hem till oss. På sin fritid! Eller människor som själv föreslår att de vill vara till vår hjälp. Att det bara är att ringa. Jag tror de har en liten ängel inneboende hos sig!


Senast i dag har jag förundrats över hur mycket god vilja människor har. Och att de även förvandlar viljan/tanken till gärningar! Bara jag vågar sträcka fram min hand och be om hjälp så sträcks en hand mot mig. En hand som är villig att hjälpa. 


Jag kan inte tillräckligt tacka dig som hjälper oss. Jag kan inte ställa upp så som du gör. Jag får bara ödmjukt tacka och hoppas att jag på något sätt - någon gång - ska kunna återgälda. 


Det sägs att utvecklingsstörda människor är som änglar bland oss. De är här för att påminna oss om saker vi normalstörda så lätt glömmer i all brådska. Om vänlighet, det lilla och enkla, lycka och kärlek utan reservationer.


Kanske Antons "änglauppgift" är att på sitt lite udda sätt sprida lycka och kärlek runt sig? Men det verkar att ha en effekt som smittar av sig!  Det blir som en snöbollseffekt: ju fler människor vi möter desto fler nya änglar får han runt sig. Änglar som tänker på hans bästa och är beredda att ta det extra steget för att stöda honom. 


Så om någon just i dag frågar mig om jag tror på änglar så lyder svaret: det finns nog änglar av olika slag runt oss! Jag tror det bor en liten ängel i de flesta. Den måste bara få komma fram. Det är bara att öppna ögonen och se dem...





Inga kommentarer: