lördag 12 november 2011

Fortfarande förvånad

Anton har idag varit 6 timmar på ett nytt intervallboende, för att testa om detta ställe skulle vara bättre för honom (det har nämligen varit rätt struligt i höst). Början var bra: han lämnade dit med ett glatt leende på läpparna! Tror det beror på att stället är mera barnanpassat, att där var andra barn i hans ålder och främst av allt för att hans egen assistent var där med honom. 

Hur har jag då spenderat mina sex timmar? Jukka har varit på jobb så jag har haft lyxen att få ha ensamtid med Anni. Vi började med att städa hemma, pyssla och sen blev det en tur till stan. Den lilla damen är rätt förtjust i glitter & glamour så det blev inköp av ett par julfestskor i silver + glittriga strumpisar... Därtill en box med pärlor som man själv kan göra egna halsband etc av.



Så nu har vi påtat ihop fina halsband åt oss. Anton ska få ett riktigt "rockigt" halsband när vi väl hämtar hem honom. Säker på att gubben uppskattar det : )


Det som slagit mig idag, om och om igen, är ur himla lätt det är med bara ett barn. Ett barn som dessutom bara är "normalstört". 

Jag kunde i lugn och ro dammsuga medan hon pysslade med sitt. En total omöjlighet om Anton skulle vara med. På stan behövde jag inte hela tiden ha radaren på för att kolla "faror". Anni gick efter mig och jag kunde lita på att hon följer efter även om jag inte höll henne stenhårt i handen eller hade blicken på henne precis varendaste eviga sekund. Så som det är med Anton.

Även om det ju inte är någon nyhet (för mig) att det är som att leva i en annan värld då jag är med bara Anni så blir jag som sagt fortfarande förvånad. Förvånad över lättheten. Ibland sticker det också till i hjärtat: så här kunde det vara. Om Anton var normalstörd skulle livet vara allt mycket lättare...

MEN: vem behöver ett lätt liv när man har möjligheten att vara mamma till världens underbaraste ungar? Ett liv där man har möjligheten att leva och lära sig något unikt: något som förändrar ens hela sätt att se på livet! 

Tror bestämt jag avslutar här innan jag börjar tramsa in mig i djupheter om livets mening ; ) Ska istället hoppa i bilen och hämta hem yrvädret. För kanske det är det som är livets mening: att leva i nuet och njuta av det goda stunderna?

Ha en skön kväll och ta hand om dig och de dina!


Inga kommentarer: