torsdag 10 november 2011

Klåparen glömde kameran

Nu är jag hemkommen från Milano och försöker återgå till vardag och rutiner. Men åååhh vad det känns motigt... Och huvudet har varit alldeles tomt sedan jag kom hem. Som om någon tömt allt vettigt innehåll och fyllt hjärnan med enbart luft. Men nu ska luften ut (psssssstttt, dit for det!) och nytt vettigt innehåll ska in! Börjar med att kort berätta om resan.


Kan du förstå vilken klåpare jag är: jag glömde kameran hem! Och min lilla telefon är alldeles för gammaldags för att man ska kunna ta fina bilder med den. Så det blir inga bilder från resan, enbart en kidnappad bild från webben, på il Duomo som jag besökte onsdag eftermiddag.








Resan var ju som sagt ingen nöjesresa, utan jobb. Jag fick i dagarna tre intensivt jobba med de bästa av kollegerna från Italien, Grekland, Tyskland, Luxemburg, Schweiz, Slovenien och Ungern. 


Innan resan var jag småhispig om vi skulle nå målet med arbetsmötet, dvs få ihopsydd en hel utbildning kring hur förebygga utslagning och marginalisering. Som ansvarig och ordförande hade jag press på mig att vi som grupp måste nå målen. Nervosititen kom av att alla hade haft så bråttom innan Milano att förberedelserna inte var på den nivå de borde ha varit.


Men när vi väl möttes föll alla pusselbitar på plats! Det är en enorm styrka i en bra gruppsammanhållning och att vi som grupp har tillit till varandras kompetens. Vi litar på varandra, och vågar öppet argumentera frågor. Genom diskussionerna kommer vi till de bästa lösningarna.


Nu väntar en massa jobb kring tematiken här på hemmafronten. Men i mars håller vi en europeisk tvådagars utbildning kring vårt koncept. Vi ska utbilda människor i hur man på ett innovativt och kreativt sätt kan jobba med marginaliserade människor. De har all rätt att delta i vårt samhälle, men de kan behöva hjälp på vägen för att kunna göra det.


För att de ska kunna delta behöver deras "baskompetenser" utvecklas. Förutom att kunna skriva, räkna, läsa osv så behöver de stärkas i sina personliga kompetenser (självkänsla- och kännedeom), i sociala färdigheter och förmågan att planera sitt liv så att mål kan nås. 


Dessa färdigheter är inget man lär sig genom att läsa en bok eller att lyssna på en föreläsning, eller hur? Man får inte bättre självkänsla av att någon berättar för en hur viktigt det är... Nej, så funkar det ju inte. 


Men man kan få det genom att i grupp träna dessa färdigheter. Man kan genom olika slags aktiva övningar (och reflektion kring dem!) bli bättre och starkare och känna sig själv bättre. Och känner vi oss själva bättre, med våra svagheter och styrkor har vi en bättre möjlighet att vara en del av vårt gemensamma samhälle.


Vi har haft pilotträningar kring vårt koncept och resultaten är lovande. Vi har jobbat med långtiddsarbetslösa, missbrukare, romer, människor med psykisk ohälsa och prostituerade. Alla dessa grupper kände efter pilotträningarna att de blivit stärkta. 


För övrigt så regnade det i Milano från söndag till onsdag morgon. Passligt till avslutningen på onsdagen började solen skina. Och jag fick utomhus avnjuta en lång lunch intill il Duomo : ) Jag har ätit pasta, pizza, lasagne och risotto milanese så kvoten är fylld för en tid framåt. Men gott var det! 


Ja, och så avgick ju Berlusconi under tiden jag var där. Kan intyga att mina italienska kolleger var nöjda! Det var ett och annat tjohoo som hördes efter beskedet. 


Over and out och nästa inlägg kommer troligen igen att handla om lite andra frågor. 

2 kommentarer:

Naadi sa...

Tråkigt att man inte får se bilder, men huvudsaken att resan var givande :) Väldigt viktiga och svåra frågor ni behandlar.

Anne Salovaara-Kero sa...

Ja visst är det kvistiga, men viktiga, frågor vi donar med. Men intressant så in i sjutton : )

O gissa om det harma att kameran låg hemma...